Hon sa upp sig – och fick ett nytt liv

Bytte jobbet som informationsassisten mot att skriva barnböcker

När hon valde bort den ekonomiska tryggheten vann hon ett inre lugn. Stina Larsson sa upp sig från jobbet som informationsassistent och började skriva och ge ut barnböcker tillsammans med sin man Joakim.

– Lyckan kommer inte gratis, man måste arbeta för att få den, säger hon.

Hon försöker hålla samma kontorstider som hon hade när hon var anställd, trots att hon jobbar hemma. Men vissa dagar drar arbetet ut på tiden och hon släpper inte pennan förrän vid tiotiden på kvällen.

– Men å andra sidan kan jag vara ledig när jag vill.

Stina hade jobbat i åtta år som informationsassistent och tyckte egentligen bra om sin arbetsplats. Men hon kände ändå en längtan efter att gå vidare med något mer kreativt.

– Det var absolut inte så att jag vantrivdes. När jag bestämt mig för att sluta var jag väldigt rädd för att förlora arbetskamraterna som blivit mina vänner. Men tack och lov har jag kvar det umgänget.

Att lämna den fasta anställningen och tryggheten var inte en självklarhet. Processen var lång.

– Jag har alltid skrivit på fritiden. Böcker och skrivande var sedan länge en stor och viktig del av mitt liv.

Maken är konstnär

Stinas man Joakim är också en kreativ person. Han är konstnär och illustratör. Innan de startade företaget hade de skrivit barnboken ”Hilda och Matilda” tillsammans. Stina skrev, Joakim illustrerade och sedan testade de boken på sina döttrar Cornelia och Lydia. Berättelsen föll i god jord och Stina och Joakim skickade den till ett av de stora bokförlagen.

– Men de drunknar väl i manus. Det finns så många begåvade människor. Vi refuserades, säger Stina.

Men paret lät sig inte nedslås. I stället bestämde de sig för att ge ut boken på ett eget förlag. Boklarssons startades. Många var skeptiska. De varnade Stina och Joakim för att det skulle bli tufft. Men Stina säger att det blev precis tvärtom.

– Det här är det bästa jag gjort i mitt liv, förutom barnen förstås! Jag och Joakim pratar ofta om hur vi vill leva vårt liv. Vad vi blir lyckliga av. Och trots att vi förlorat tryggheten och den ekonomiska stabiliteten är vi mycket lyckligare i dag när vi får arbeta med det som vi verkligen brinner för. Vi har tid för varandra och familjen och vi får utlopp för vår kreativitet. Det är hårt arbete att driva eget företag, men vi har upptäckt att man måste våga och kämpa för att uppnå lyckan och det man drömmer om.

Har även andra inkomster

Parets första bok kom ut 2008, och i år finns den andra boken ”Julius von Qulius” att köpa.

– Det har gått väldigt bra. Helt enligt planerna. Vi lever ju inte heller enbart på bokutgivningen, jag tar uppdrag från bland annat läromedelsförlag och Joakim gör hemsidor och illustrationer, säger Stina.

Många av Stinas vänner undrar hur det är att dela arbetsrum med sin man. Om de aldrig tröttnar på varandra.

– Vi gör ofta olika saker och är ganska tysta och tråkiga när vi jobbar. Det känns viktigt att inte vi inte alltid jobbar med samma projekt.

Men Stina och Joakim umgås ändå väldig mycket. Efter lunchen som de äter tillsammans brukar de gå en promenad i naturen. Det ger energi till resten av arbetsdagen.

Paradoxalt nog tycker Stina att hennes oro för ekonomin har lättats nu när hon tjänar mindre.

– Det är ett stort ansvar att starta eget. Och vi har det tillsammans, jag och Joakim. Vi kan inte skylla på någon arbetsgivare om det går dåligt. Men hittills har jag aldrig ångrat att jag tog steget – inte en sekund.

Då och nu

Yrke?

Då: Informationsassistent.

Nu: Barnboksförfattare och redaktör.

Lön?

Då: Den var bra.

Nu: Betydligt mindre, väldigt ojämn. Ibland ingen alls.

Arbetstider?

Då: 8–17.

Nu: Försöker hålla samma tider. Men ibland jobbar jag 6–22 och tar i stället ut lediga dagar senare.

Så reagerar folk när jag berättar vad jag gör:

Då: Ingen frågade vidare, ingen undrar vad man gör på ett kontor.

Nu: Människor berättar gärna om sina egna drömmar.

Så uppfattar jag mig själv:

Då: Oroligare för ekonomin.

Nu: Känner mig trygg i mig själv. Jag är harmonisk och har mycket roligare.

Första känslan när jag vaknar:

Då: ”Suck. Nu ska man iväg igen ...”

Nu: Ingen stresskänsla alls. Jag känner att det ska bli roligt att börja dagen.