Idrott ingen genväg till barns självkänsla

helskärm

"Låt grabben börja spela fotboll, då får han bättre självkänsla".

Sanning – eller myt?

En svensk avhandling slår hål på uppfattningen att "idrott stärker ditt barns självkänsla".

Men svenska idrottsprofiler håller inte med.
– Hela mitt jobb går ut på att bygga upp ungdomars självkänsla, säger Dialy Mory ”Dallas” Diabaté”, boxningstränare i Rosengård.

I en avhandling, som på sistone fått stor uppmärksamhet i sociala medier, skärskådar Stefan Wagnsson, doktor i pedagogik och lektor i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet, gamla ”sanningar” om idrotten som vägen för att höja ungdomars självkänsla.
Han konstaterar att det i allmänhet är barn och ungdomar som redan har en bra självkänsla som söker sig till idrotten.
Det är alltså inte främst idrottens förtjänst att de växer som individer.
Det är annars en etablerad "sanning" att självkänslan byggs upp genom idrottande.
– Jag måste erkänna att resultatet förvånade även mig. Jag idrottade mycket som ung och minns hur jag växte som människa genom träningen, säger Stefan Wagnsson som i sin studie följt 1200 ungdomar i åldern 13-16 år under två års tid där de har fått uppskatta sin självkänsla, sociala kompetens, fysiska förmåga och hälsa bland annat.
När alla sociala bakgrundsfaktorer rensats bort så jämnades de mesta av skillnaderna ut.
– Min slutsats är att det är ingen katastrof om barnen inte vill idrotta. Det finns många andra arenor där barn kan växa och utvecklas. Om man ska hårdra det så är det bättre att ungdomar hittar en verksamhet där de trivs och har roligt än att vara kvar på en arena om de känner ständig stress och press.
– Det viktigaste är att barnen har roligt, att de tillåts att misslyckas och att det inte bara är resultaten och de som är duktigast som premieras. När detta fungerar så lever idrotten faktiskt upp till myten om en fostrande arena, konstaterar Stefan Wagnsson.
Boxningstränaren Dialy Mory ”Dallas” Diabaté, som har arbetat som fritidsledare i 40 år, har hjälpt många ungdomar på glid.
– Visst träffar jag också de som har en god självkänsla när de kommer hit, men de flesta har det inte, det menar jag bestämt, säger ”Dallas”, som trots att han snart fyller 70 fortfarande är aktiv som tränare.
Han känner många unga som vuxit som individer tack vare boxningen. Ungdomar som, om de inte hittat vägen till boxningsringen, i värsta fall riskerat att hamna i missbruk och kriminalitet.
– Jag hade en kille som tränade hos mig ganska länge. Han ville gå upp och köra en match, som han vann. När han kom ner från ringen gick han direkt fram till mig och sa att ”Nu slutar jag med boxningen”. När jag frågade varför svarade han ”Jag har klarat av det jag helst av allt ville och jag har visat för mig själv att jag duger till någonting”. Han hade ingen tro på sig själv när han kom hit men idrotten gav honom självförtroendet tillbaka.
En annan idrottsprofil som hävdar att boxningen förändrat hans liv är före detta proffsboxaren Paolo Roberto, numera programledare och författare.
– Boxningen tog mig bort från gatan, boxningen lärde mig respekt, den gav mitt liv en mening, säger han.

Katarina Arnstad Elmblad