1) Rättviseförmedlingen
föddes på Facebook för ett år sedan, efter en nattklubbschefs uttalande att "det finns inga dj:s som är tjejer". Med hjälp av den snabbt växande gruppen kunde grundaren Lina Thomsgård bara dagar senare mejla en lista på 100 kvinnliga dj:s, som motbevisade detta. Rättviseförmedlingens syfte är att öppna ögonen hos företag, redaktioner och organisationer, påverka den verklighet vi ser och få in minoriteter i homogena grupper. När löpsedlarna skrek om terrorhot var det Rättviseförmedlingen som försåg en nyhetsbyrå med kvinnliga terrorexperter. Lina Thomsgård arbetar ideellt, vid sidan om sitt ordinare jobb som PR-manager åt artisten Robyn. Rättviseförmedlingen har i dag 23 000 medlemmar.
2) Barn till ensamma mammor
är sedan 2007 Fryshusets projekt för att stödja ensamstående mammor och deras barn som lever i fattigdom, eller annan utsatthet. Hela 250 000 av Sveriges barn lever i dag i fattigdom och nästan hälften av dem lever med en förälder. 87 procent av dessa föräldrar är mammor. Här finns värme och engagemang för att lyfta tillvaron för mammor med små ekonomiska medel. Fokus i projektet är mammornas och barnens vardagssituation, att ge stöd såväl som att sätta guldkant på medlemmarnas tillvaro. Medlemmarna får delta i olika sociala aktiviteter (allt från idrottstimmar till museibesök), det ges möjlighet till föräldrautbildning, föreläsningar, psykologstöd, med mera. Barn till ensamma mammor har i Stockholm och Göteborg strax över 500 barn som medlemmar.
3) Novahuset
är en stödjour som är specialiserad på sexuella övergrepp. Grundaren Paulina Bengtsson har egna - fruktansvärda - erfarenheter i ämnet. Hon våldtogs och såldes av sin sambo till andra män. Hon levde länge i rädsla, skuld och skam. Efter år av kamp - och vägen in i en stabil tillvaro - använde hon sina erfarenheter för att grunda Novahuset. Den ideella föreningen arbetar för att ge råd och stöd till personer som utsatts för sexuella övergrepp, kränkningar eller hot. Detta bland annat via MSN-jour, mailjour, stödverksamhet, blogg och föreläsningar. Paulina har även figurerat flitigt i media med sin historia, bland annat när hon mötte justitieminister Beatrice Ask för att tala om utsatta kvinnors behov.
4) Tehuset
i Nämndhuset, Karlskoga, är en mötesplats för kvinnor med rötterna utomlands, främst Mellanöstern. Kvinnor som på olika sätt drabbats av hederskultur, som känt sig isolerade och på en vacker plats kan samtala, få stöd och hjälp. En brutal sanning är att många kvinnor inte tillåts att på egen hand vara i miljöer där det finns andra män. "Jag hörde om en gift invandrarkvinna som blev misshandlad av sin man bara för att hon gick till ett kafé för att fika", berättade grundaren Soheila Fors för Kristdemokraten. Soheila, med rötterna i kurdiska delen av Iran, har själv erfarenhet av hederskultur. Hennes berättelse om förföljelse, en brutal tid som gerillasoldat, ungt gifte - och misshandel inom relationen - är flitigt berättad i medierna. Tehuset, som Soheila Fors startat genom föreningen Khatoon, har växt fram med hjälp och stöd från företag i Karlskoga samt bidrag från länsstyrelsen. Utöver samtal, gemenskap och stöd kan Tehuset även erbjuda sina besökare SFI-undervisning, kurser i barnuppfostran och engelska.
5) "Ängeln på Malmskillnadsgatan"
kallas hon, 75-åriga Elise Lindqvist, frivilligarbetare i S:ta Klara kyrka i Stockholm, som i över 13 år hjälpt prostituerade kvinnor i Stockholm. Varje fredagsnatt delar hon ut värmande kläder, varm dryck och smörgåsar, tillsammans med andra från kyrkan, på Malmskillnadsgatan som är prostitutionsgatan i Stockholm. Där finns hon till för tjejerna, som ofta är väldigt unga, med varm dryck, varma kramar och varma ord. Innan Elise fann tron var hon själv illa ute, efter år av övergrepp, misshandel och missbruk. Hon kallas nu ”ängeln”, ”morsan” och ”stålmormor” av kvinnorna på gatan. Elise vill uppmärksamma EU om hur verkligheten ser ut på ställen som Malmskillnadsgatan och andra platser. Målet: att få EU att sätta stopp för sexslaveri.
6) Marie Christine Olsson
är en 55-åring med ett brinnande intresse för att stötta kvinnor som drabbats av fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld i en nära relation och informera dem om hur de kan gå tillväga för att få stöd och hjälp. Hon har skrivit böcker i ämnet och finns närapå ständigt tillgänglig i jour, på nätet och i telefon, i händelse av att en kvinna behöver hjälp. Detta trots att hon har ett funktionshinder efter en stroke till följd av den misshandel som hon själv utsattes för. Just nu håller hon på utbilda sig för att även kunna vara verksam inom BRIS.
