”Läs inte föräldraböcker!”
Åsa Erlandson blev bitter av ”Bitterfittan”
Året är snart slut och det är dags att summera. Föräldraböckerna. Vår tids opium för folket för det går inte att komma undan. De finns överallt, det släpps minst en bok i veckan, vi drunknar i dem!
Böckerna är inte bara fler än någonsin utan även viktigare, till och med viktigare än själva barnet, och i dag är det omöjligt att bli förälder utan att åtminstone ha plöjt ”Koka makaroner”. Detta orsakar uppslitande konflikter hos många par där pålästa, frustrerade kvinnor jagar efter sina lika frustrerade män eftersom de inte FÖRBEREDER sig.
En kompis kom på den geniala idén att i smyg byta ut ”Grisfesten” mot
”Du ska bli pappa” i resväskan när hennes kille skulle resa bort, för att tvinga honom.
Och man blir aldrig färdig, det finns alltid någon ny nisch att fördjupa sig i och bara i år har det kommit böcker om föräldraskap som är ”lekfullt”, ”fostrande”, ”från hjärtat”, ”gränssättande”, ”provrörsbefruktat”, ”andligt”, samt separerat men ändå happy happy.
Här finns politiska utblickar över 100 år, pappaboken med det extremt ocoola namnet ”Coola pappor” och tvärtemotboken som lär barn att hantera sina föräldrar. Det är stress och igenkänning och dråpliga situationer till förbannelse och när man till slut sitter där och dunkar pannan i bordet av utmattning undrar man hur mänskligheten någonsin klarat sig utan dem.
Svaret är att det gick utmärkt. Du behöver inga föräldraböcker:
Du har inte tid. Välj direkt bort alla böcker som går ut på att författaren klagar över att tiden inte räcker till. Av just det skälet. (Plus att de är mördande gnälliga.)
Du behöver dem inte. Rakt i soptunnan åker även alla böcker som går
ut på att du duger som du är. Av just det skälet. (Plus att de är mördande tråkiga).
Du blir uttråkad. I alla andra genrer försöker författaren berätta något nytt men i föräldraböckernas värld räcker det med ”igenkänning”. Det enda som är tråkigare än att sitta i en sandlåda och bygga sandkakor, är att läsa om det.
Du börjar skämmas å andras vägar. Kändisar som är föräldralediga tillsammans med sin Iphone och stålpappor som anser att alla problem kan lösas med en brottningsmatch på lek orsakar passiv pinsamhetspanik.
Du börjar gråta. Det finns ingenting som gör en förälder så glad som när hen får predika för omvärlden hur helvetiskt småbarnslivet är. När man få utgjuta sig över sömnbrist och snoriga vabbdagar är man i sitt esse, då riktigt njuter man, då är det småbarnsföräldrarna och krigsveteranerna i ett skrävlande samförstånd. Så förlagen trycker hemmasnickrade Golgatavandringar för glatta livet.
Själv gjorde jag misstaget att läsa ”Bitterfittan” när den kom ut. Jag hade precis fått mitt första barn och var jätteglad, men glädjen maldes effektivt ned sida efter sida där jag lärde mig vara småsint och leta orättvisor (”du har varit ute TVÅ kvällar denna månad!”) och hur ensam och utsatt man ska känna sig när maken går till jobbet (innan tyckte jag det var lugnt och skönt). Till slut gav jag bort boken till en person jag inte tycker om.
Och så slutligen, det sjätte och viktigaste skälet att inte läsa föräldraböcker:
Du har bättre saker för dig. Som att umgås med din familj.