Pappa på kurs – för mammas skull
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-02-10
Forskare: ”De känner att det är något man "ska" göra”
Pappor är inte längre någon ovanlig syn på föräldrautbildningar.
Men mest är de där för mammornas skull.
– Ofta har de inte så mycket egen vilja till det, utan är de för att de känner att det är något man ”ska” göra, säger barnmorskan Åsa Premberg som forskat i ämnet.
Inför förlossningen ska mödravården erbjuda utbildning till de blivande föräldrarna.
Och enligt Folkhälsoinstituets siffror från 2004 var nästan hälften, 46 procent, av deltagarna män.
– Men ofta har de inte så mycket vilja till det. Många svarar att de följde med för att ”det är viktigt för min tjej”, säger Åsa Premberg och fortsätter:
– Det är inte så att de motvilligt går med på det. Det är mer så att de ser föräldrautbildning som något man ”ska” genomföra.
Behöver prata – och fråga
Imorgon, fredag, disputerar hon vid Sahlgrenska Akademien på en avhandling om förstagångspappors upplevelser av föräldrautbildning, förlossning och första året som förälder.
– Det är klart att pappan är sekundär just under förlossningen. Men att gå in faderskapet är en av livets största förändringar. Därför är det viktigt för hela familjen att han är delaktig och kan stöjda kvinnan och se vad hon behöver, säger Åsa Premberg.
Hon menar att männen därför behöver få prata med varandra – och få ställa sina egna frågor till barnmorskan.
– Någon uttryckte det som att ”det händer något speciellt när vi sitter ensamma, när min tjej inte sitter bredvid”. Jag tror att man bör ha någon riktad information och samtal för papporna, säger Åsa Premberg.
Skillnad på olika mödravårdscentraler
Dock är det inte alltid det ges utrymme för det. Uppdraget att erbjuda föräldrautbildningen tolkas olika på olika mödravårdscentraler.
– Det är inte så märkligt att det ser ut som det gör med tanke på att dagens föräldrautbildning har rötter i 30-talet då man ville förebygga förlossningsskador hos kvinnorna. Men männen har ju faktiskt varit med på förlossningar sedan 1970-talet, säger Åsa Premberg.