Love kom till världen efter tjugo försök

Kajsa, 32, och Åsa, 38: Vi vägrade att ge upp

helskärm

Kajsa och Åsa Gullbrandsson fick kämpa länge för att bli föräldrar.

Efter 20 inseminationer och provrörsbefruktningar i flera länder har de nu tre barn.

- Vi var så uppe i att skaffa barn att vi aldrig gav upp, ­säger Kajsa Gullbrandsson.

Kajsa och Åsa Gullbrandsson har varit ett par i elva år. Tidigt kände båda att de ville ha barn. Kajsa skulle bära och föda barnet.

- Längtan efter barn hade jag men inte längtan efter att vara gravid, säger Åsa Gullbrandsson, 38.

Fick själva betala

Första inseminationsförsöket gjordes i Sverige 2006. Därefter följde ytterligare tre försök och en provrörsbefruktning, ivf, utan att Kajsa blev gravid.

- Vi tänkte att det inte skulle vara några problem att skaffa barn. Jag var ung och alla värden såg bra ut, säger Kajsa Gullbrandsson, 32.

Efter fem försök inom offentlig sjukvård fick de själva bekosta behandlingarna.

Lång väntetid i Sverige fick paret att göra en ivf-behandling i Finland. Därefter reste de två gånger till Ryssland. Där var det möjligt att testa provrörs­befruktning med både ägg- och spermiedonation. Ägg togs från Åsa och befruktades med donerad sperma i provrör. Sedan fick Kajsa ta emot de befruktade äggen.

Vid första försöket blev hon gravid men fick missfall i sjunde veckan. De testade även med ägg från en donator. När inte heller det gav resultat, började de fundera på adoption.

- Men vi fick veta att det då inte fanns några länder som lät lesbiska föräldrar adoptera, säger Åsa.

Livet kretsade kring att få barn. Båda jobbade heltid inom­ byggbranschen och lade­ alla pengar på behandlingar. För Kajsa var det fortfarande självklart att hon skulle ­föda.

- Jag hade svårt att se andra som var gravida, det kändes jobbigt. Våra syskon fick barn medan vi kämpade och det kändes jobbigt.

Med tiden växte beslutet fram att Åsa i stället skulle försöka att bli gravid.

Fick besked på julafton

- Vi ville verkligen ha barn. Kajsa tyckte att jag borde prova. Jag är äldre och därför kunde vi inte vänta för länge.

I december 2009 åkte de till Köpenhamn där Åsa fick insemination. På julafton visade graviditetstestet positivt.

- Det kändes konstigt och det tog ett tag innan vi förstod. Vi kollade säkert 300 gånger och gjorde slut på ett helt apoteks graviditetstest, säger Åsa.

Kajsa som hade varit inställd på att bli gravid fick nu se sin fru bära barnet.

- Innan Åsa blev gravid var jag rädd för hur jag skulle känna. Men när hon väl var gravid kändes det jättebra. Jag var så nära och delaktig ändå. Och eftersom det fungerade på första försöket kändes det som det var meningen att Åsa skulle bära barnet.

Paret fick sitt efterlängtade barn, sonen Love. I dag har ­familjen - som nu bor i Uppsala - utökats med tvillingarna Emma och Hampus. De föddes i maj förra året, också ­efter att Åsa burit dem.

Finns två vägar

Det hann bli närmare 20 försök innan de blev föräldrar.

- Antingen fixar man det ­eller går skilda vägar för det är slitsamt, säger Åsa.

Kampen har svetsat dem samman.

- Man måste prata med varandra om vad man känner och även ta en paus från kämpandet ibland, säger Kajsa.

Fakta/Det här gäller för behandling mot infertilitet

helskärm

Lesbiska par kan ­sedan 1 juli 2005 få hjälp i Sverige med att få barn genom donerad sperma och provrörsbefruktning.

Vid insemination med donatorsperma sprutas sperma genom en tunn slang in i livmodern hos kvinnan när hon har ägglossning. Görs framför allt vid universitetssjukhusen.

Vid provrörsbefruktning, så kallad in vitro ­fertilisering (ivf), sammanförs ägg och spermier i ett provrör. Det ­befruktade ägget, ett embryo, sätts in i kvinnans livmoder. Görs på sjukhus och privata kliniker.

Landstingen bekostar ett begränsat antal försök, vilket varierar mellan de olika landstingen. Behandlingen kan själv bekostas hos privata kliniker.

Åldersgränsen varierar. För ivf brukar gränsen ligga på 38 år inom den offentliga vården. Privata kliniker drar ofta gränsen vid 42 år.

Källa: 1177 Vårdguiden

Anna Smedberg