Snacka om att paja stämningen

Det har alltid funnits märkliga föräldramyter.

När min mormor var gravid i början av 1940-talet sades det att det blivande barnet kunde bli missbildat om mamman såg skräckfilmer på bio.

När mina föräldrar fick mig uppmanades min spanske far att hålla inne med sitt hemspråk – ett barn som växte upp med två språk i hemmet skulle aldrig lära sig tala, menade BVC-sköterskan.

I dag, i vårt superupplysta samhälle, tror folk fortfarande på allvar att man kan sätta igång förlossning genom att putsa fönster, äta burkananas (!) eller ha sex.

(Nu kommer jag att få massor av mejl av folk som hävdar att det funkade för dem. Till er säger jag bara: hur vet ni att det var just det som satte igång förlossningen? Det kan lika gärna vara sparrisen du åt till lunch. Eller ännu mer sannolikt: att det var dags. Ett par som har sex i vecka 40 löper rätt stor risk att få barn inom något dygn – egentligen oavsett aktivitet.)

Efter att ha läst boken ”Skit i mössan” kan jag konstatera att det fanns rätt mycket som jag själv har gått på (jag trodde till exempel att om man lägger en tand i Coca-cola så fräts den bort inom några dagar).

Vi bär säkert alla på en uppsjö av missförstånd som vi har tagit för sanningar.

Men det mest fascinerande är när folk envist håller fast vid myterna som om det var deras älsklingskudde.

Tror ni mig inte? Testa att slå er ned på ett föräldramöte och bara nämna att barn faktiskt inte blir speedade av socker. Snacka om att förstöra stämningen!

Många låter sig aldrig överbevisas no matter what. Det räcker inte att samtliga vetenskapliga studier på området har slagit fast att socker inte har någon som helst inverkan på barns uppspelthet. Slutrepliken blir ändå: ”Men jag vet att min Filippa blir helt galen så fort hon får socker”.

Visst, lite skepsis är alltid sunt. Men hur väljer den förälder som sätter större trovärdighet till ”magkänslan” eller till signaturen ”Kickan-82” på nätet än till en enig forskarkår? Oceanglappet däremellan förbryllar.

En kompis hamnade i en animerad debatt på ett barnkalas om just sockret. Dagen efter fick hon ett triumferande där-ser-du-mejl från en av de mest rabiata mammorna – med en länk till en kändisbloggare som skrev om att hennes kompisars barn blev mycket lugnare när de tog bort sockret ur maten.

Ja visst. Vad är mångårig forskning mot en tv-kändis kompis utsago?

Jag kan bara önska medicinjournalisten Åsa Erlandson lycka till med sin bok. Fast tyvärr har hon inget att sätta emot kändisbloggar och ”Kickan-82”.