”Det slutar alltid med att någon blir kär”

Uppdaterad 2011-10-06 | Publicerad 2011-10-04

Wendelas Lina Lindkvist tror "vänner med förmåner" är svårare än det låter

Lina Lindkvist relationsbloggar och är redaktör för Wendela.se.

Två fria själar som utan krav och krångel möts i sänghalmen. Det låter väl fint?

Men bilden vi har av den där enkla no strings-gemenskapen är nog ganska förskönad. Ett enbart ­fysiskt förhållande kan inte vara komplikationsfritt.

Det är trots allt de ­allra mest intima delarna av ett förhållande ni ägnar er åt, och jag tror att det i många fall väcker hopp om mer. ­Åtminstone hos ­någon av er två.

Nu är ju Hollywood sällan någon vidare måttstock, men betänk att inte ens stjärnorna i filmens värld klarar av ett regelrätt KK-förhållande.

Den ena blir alltid kär – i dagens ­filmer oftast killen. Tjejen är lite ärrad så där och cynisk efter en lång rad kraschade relationer. Och killen får kämpa som en dåre innan föremålet för hans drömmar till slut ger efter och ­faller handlöst.

Både Hollywood-­regissörer och Svensson-casanovor kan ­romantisera allt de ­orkar över det enkla i att ha en relation som är ­enbart fysisk. Ingen svartsjuka, inga förpliktelser.

Ensamheten talar vi ­inte högt om, eller förresten, låt oss försköna den ­också. Vem vill inte stappla hemåt – stark, fri och eventuellt lite bakis – till sin tomma lägenhet på morgonkvisten? Väldigt ”Sex and the city”.

Men faktum kvarstår: paret blir undantagslöst kära i slutet. Antingen det, eller så blir någon jäkligt ledsen.

Det finns förstås olika ­typer, kanske är vissa mer dömda än andra. Det finns de som inte slutar gå till sängs med sitt ex. De som umgås som vänner men även passar på att få lite fysisk utdelning av sin ­relation.

Och de som undantagslöst träffar sin ”kompis” under helgnätter ­efter klockan 02.00. I den sistnämnda gruppen finns nog flest krossade hjärtan, skulle jag tro. Har man ingen ­relation utöver de nattliga mötena är risken större att man ­behandlar varandra respektlöst.

Och kanske är det ­däri hela poängen ­ligger: respekt. Varför skulle man ­inte hantera den här relationen som vilken känslorelation som helst?

En googling på feno­menet ger hjärtskärande många träffar på ­frågor om ­regler, vad man egentligen kan kräva av sin ”vän”.

Gör ingenting som inte känns bra, ­verkar ­vara den ­allmänna uppfattningen, och jag ­ställer mig helt bakom den.

Ha exakt de relationer du vill ha och trivs i, men känn ­efter när det är läge att avsluta.

När det börjar verka kärlek ­banne dig från ena hållet – men inte från det andra.