”Ljug tjejer, ljug tills ni tror er själva”

Malin Wollin

Malin Wollin har lärt sig dra vita lögner av den bästa av de bästa

helskärm

Lite ljug får man tåla, det måste man.

”Vem har tagit sönder fjärrkontrollen?”

Joachim står i vardagsrummet, han är mycket upprörd.

I handen håller han kontrollen till digitalboxen. Den är skev och knapparna har pressats tillbaka i sina hål. Den är så att säga död.

Jag kan berätta att jag blev arg på att kontrollen var slö och inte slog över till Hem till gården så fort som jag ville och jag kastade den med full kraft in i väggen.

Jag kan säga så. Säga som det var.

Eller så kan jag säga att ettåringen råkade få tag på den och kastade ner den i trappan när jag satt fast på toaletten.

Ja, så säger jag.

Och Joachim suckar irriterat.

”Vi MÅSTE bli bättre på att lägga upp dosorna högt, det är ju själva faan också”

Och jag tänker; det var väl en välsignad tur att jag ljög genom tänderna. Hur arg skulle sanningen inte ha gjort honom? Snällt av mig att jag bevarade honom.

Jag har lärt av den bästa av de bästa. Mamma förädlade det vita ljugandet till konst.

Var vore jag i dag om mamma inte ljugit om att jag backade in med volvon i garaget så att det blev ett stort jack i fodret?

Utskälld bortom identifiering.

Ljug tjejer. Ljug tills ni tror er själva.

De kommer ändå aldrig förstå.

Tala sanning om det som räknas.

Ljug om fjärrkontroller, borttappade räkningar och andra bagateller.

Ljug och lev lyckliga länge.