Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

”Jag visste inte vem jag var”

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-10

Justina, 23, sattes på barnhem när hon var 4 – nu söker hon sin familj

Har inga fotografier Justina, 23, har saknat sin biologiske far och storebror i snart 20 år. ”Jag har inga fotografier att gå på. Man har ju haft en massa bilder av hur de ser ut och försökt sakna den bilden", berättar hon. I morgon visas hennes sökande efter familjen i tv.

Justina har inte sett sin bror på 20 år.

Till slut bestämde hon sig för att ta upp sökandet.

– Det har varit frustrerande att inte veta var han finns.

Justina Eliasson, 23, var fyra år när hon placerades på barnhem i Katowice i Polen.

Hon föddes med klumpfot och gick på mycket mediciner. Hennes far kunde inte ta hand om henne.

Hade bara ett namn

Och sedan dess har hon inte sett sin biologiske storebror Fabian.

– Det har varit frustrerande att hela tiden veta att man har en bror, men inte veta var han finns och hur man ska kunna ta kontakt med honom, säger Justina.

Hon tog kontakt med TV 4:s ”Spårlöst”, som har säsongspremiär i morgon, för att få hjälp.

– Det jag hade att gå på var namnet på mina föräldrar och adressen till barnhemmet.

När hon var sex år blev hon adopterad till Sverige. Sedan dess har hon inte varit tillbaka i Polen – förrän nu.

Svårt att förklara

– Redan innan vi skulle landa började jag storgrina. Egentligen är det inte annorlunda mot andra ställen, men det kändes som hemlandet.

Justina har saknat sin biologiske far och storebror i snart 20 år. Men det har varit svårt att förklara den saknaden.

– Jag har inga fotografier att gå på. Man har ju haft en massa bilder av hur de ser ut, och försökt att sakna den bilden. Jag gick i alla dessa år och undrade vem jag var. Jag hade ingen aning, och jag visste inget om min familj.

Blev mobbad

Men hon ville veta mer – särskilt om sin storebror.

– Jag har ofta tänkt på honom. Jag var mobbad i lågstadiet, och när de var taskiga sa jag att jag skulle skicka min bror på dem. Jag saknade den beskyddande personen.

Hur känns det inför premiären?

– Det känns stort. Jag har sett programmet tre gånger, och jag grät alla gånger. Det är många kompisar som tjatar om att de har sett mig på tv så att det nästan blir tröttsamt, haha.