”Sluta behandla barnen som dresserade hundar”
Det var väl själva fan att vi nu för tiden ska uppfostra våra barn som hundar.
Om man städar sitt rum får man en stjärna i en bok, om man gör bort sig får man sitta på trappsteget och skämmas. Och nu: om man äter upp en morot får man en pryl.
Dumheter och nonsens.
Prata med era barn, de är inte hälften så tröga som ni tror. De är smarta och kan, likt en hund, äta en tallrik ren runt en gurkbit som du omsorgsfullt gömt i en hög med potatismos.
Barn hatar grönsaker därför att grönsaker smakar lite funky, det är inte svårare än så.
Fråga dem vilken grönsak de kan tänka sig och i vilken form och kör sedan på det tills de inte orkar mer, då kanske man kan gå vidare till blomkål och selleri. Precis som vuxna är barn olika. Det finns barn som äter oliver ur burk som vore det snask när de är fyra år. Mina barn älskar träd (broccoli) men hatar lök. Alltså river vi löken i pastasåsen.
”Åh vad skönt att du inte har gjort den där äckliga såsen med lök i” säger de triumfatoriskt och Joachim och jag ler mot varandra pillemariskt. Lök kan med fördel rivas ner i det mesta eftersom lök förebygger cancer, det har jag läst i en annan brittisk undersökning.
I somras fick en av våra döttrar ingen glass efter maten eftersom hon inte åt upp sin tomatklyfta. Det var svinigt och fascistiskt gjort av oss och jag ångrar mig fortfarande. Vem tror jag att jag är?
Mat ska vara glädje och gemenskap och lust, inte någon sabla prestation mot betalning.
Sluta behandla barnen som dresserade hundar.