Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

"Jag vill absolut gifta mig!"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-09

... men först sa Jessica Almenäs "ja" till Let’s dance!

SANDEFJORD. Ni har hört talas om organisationen Läkare utan gränser.

Okej.

Här kommer Kärlek utan gränser. Medlemmar: Jessica Almenäs (Sverige) och Tony André Hansen (Norge).

Deras kärlek har en fast och många springande punkter. Den fasta punkten, basen, är i Sandefjord. Det är dit de återvänder och därifrån de flyger ut. Tony, som håller världsklass i hästhoppning och är ett guldhopp för Norge i OS i Peking i sommar, har hela världen som arbetsfält.

Jessica sticker över till Stockholm och är där tre-fyra dar i veckan i egenskap av programledare på TV4.

Två miljoner tittare

Just nu är hon aktuell i succén ”Let’s dance”.

–?Jag tackade ja direkt när jag blev tillfrågad. Det är ett av de tyngsta programledarjobb man kan få. Två miljoner tittare varje fredag… Sånt går inte att tacka nej till. Jag har dessutom velat testa på underhållning, eftersom jag varit mycket på sporten, på ”Nyhetsmorgon” och gjort ”Fotbollsgalan” och så. Det här var nånting jag hade kvar.

Klippkort på flyget

Efter avslutat arbetspass kanske hon åker hem till Tony i Sandefjord. Med betoning på kanske. För chansen att han är hemma är inte större än risken att han är i, säg, Paris.

–?Jag är här om han är här, annars åker jag dit han är, eller så kommer han till mig i Stockholm. Ibland känns det som jag inte hunnit vara i Sandefjord på fyra-fem veckor, trots att jag bor och har alla mina saker här. Jag behöver klippkort på flyget, säger Jessica.

Jag och fotograf Sara Ringström besöker Jessica och Tony hemma i Sandefjord. Jag har varit i stall förr. Min släkt på pappas sida är halländska bönder och hästuppfödare. Hos dem luktar det av en odör som icke tål att paketeras och säljas som parfym. Och så ska det väl vara bland hästar, kor och grisar, trodde jag. Men det här är nåt annat. Det är stort, fräscht och – ja, låt oss kalla det för ett hästarnas Grand Hotel. Det ligger i Østerøya en bit utanför Sandefjord.

Det är ett paradis med ängar, skog och vatten in på knuten. Det var här Jessica blev förförd – både av Tony och platsen i sig själv.

Men låt oss ta det från början. De såg varandra första gången på ”Göteborg horse show” i Scandinavium. Tony red. Jessica var presentatör.

Och de bytte nummer. Och den första telefonkontakten tog…

–?Det var hon!

–?Ja, det var jag, säger Jessica och skrattar.

Blev till slut ett par

Sen blev det sms fram och tillbaka innan det var Tonys tur att lyfta luren med ett helt avgörande förslag: Kom till Sandefjord!

–?Jag bjöd hem henne, hon fick fri resa från Stockholm till Sandefjord, säger Tony och ler.

–?Han bjöd hit mig på vinst och förlust, och han vann, säger Jessica.

Sen blev det en påtvingad paus på tre veckor – bägge har, som sagt, varsin livlig karriär att ta hand om – innan de sågs igen och, till slut, blev ett par.

–?Det var inte svårt att falla för Jessica. Hon har en otrolig utstrålning. Det lägger man märke till vid första ögonkastet. Det går inte att komma undan… Hon är trevlig också. Ett klart plus. Sen fanns där en trygghet från start. Redan när vi träffades första gången var det som att vi känt varandra länge…

–?Jag föll för att han är så himla charmig. Och att det var lätt att snacka. Det är precis som Tony säger, det var som att vi hade känt varandra länge fast vi just träffats. Inget var stelt och konstigt, som det gärna kan bli. Han är rolig, omtänksam, kärleksfull och väldigt snygg.

Attraheras av varandra

Det fanns – och finns – en sak till som skapar ömsesidig attraktion. De är bägge fast beslutna att göra nåt av sina liv, att lämna ett avtryck efter sig.

–?Det är sexigt med folk som är bra på saker, det ger utstrålning, ett självförtroende som är intressant, säger Jessica.

–?Det har ingenting att göra med att jag och Jessica är kända i våra respektive länder. Det är ovidkommande, det handlar om att man attraheras av folk som vill nånting och inte bara sitter hemma och rullar tummarna, utan brinner för nåt och har ett mål, säger Tony.

Livet är en enda lång rad av paradoxer. För just det att de attraheras av varandras drivkraft får till konkret följd att de lika ofta är ifrån varandra som tillsammans.

–?I efterhand kan jag önska att han bara satt hemma och klinkade gitarr och lagade mat till mig. Men det är typiskt, det man först faller för blir senare ett problem. Men ingen av oss vill ge upp karriären och vi förstår varandras läge, säger Jessica.

–?Vi brinner för våra jobb och förstår att också det är en del av livet, säger Tony.

–?I grund och botten ska vi vara tacksamma. Jag menar, vi sysslar båda med nåt vi tycker är fantastiskt roligt, tänk på motsatsen, att man går omkring och är bitter och olycklig för att man har ett jobb man inte trivs med, säger Jessica.

Från sitt tidigare förhållande med Johan Edlund, programledare och reporter på TV4–sporten, har hon sonen Jack, 2. De har delad vårdnad över gränserna.

–?Det är lite stökigt. Jag har Jack varannan vecka. Antingen är han här med mig i Norge eller så åker jag ut i Europa för att vara med Tony och då följer han med dit.

Fatta knivigt beslut

En dag ska han börja skolan. Då ska ett knivigt beslut fattas.

–?Då måste han bli svensk eller norrman. Jag vet inte än hur det ska gå eller hur det ska bli. Men han kan ju inte åka fram och tillbaka mellan länderna. Han måste ha en fast punkt där han bor och går i skola.

Eller så kan Tony flytta till Sverige.

–?Man kan ju bo i Sverige utan att bli svensk. Vi får se hur det blir när den dagen kommer, det är ingenting man kan planlägga nu, säger han.

När man sitter mittemot honom och Jessica och ser blickarna de utväxlar känns frågan OM de ska gifta sig bara onödig. Frågan är istället NÄR?

–?Det är killen som ska fria… Jag vill absolut gifta mig, det vill väl alla tjejer? Jag hoppas att det blir vi, säger Jessica.

–?Det hoppas jag också. Jag är uppvuxen i en lycklig familj och det är klart att man vill ha det så själv, när tiden är inne, säger Tony.