”Berusa dig – med något mycket bättre”

helskärm

Malmö. Kl 23.30. Stortorget. Torsdagen den 16 december, 2010. Snön ligger vit. I träden hänger ljus som blinkar. Jag öppnar det stora fönstret i mitt rum på hotell Kramer. Det hörs julmusik över det stilla torget. Det är så vackert. Som i en saga. In i denna vinteridyll kliver nu ett gäng medelålders män. De ska korsa torget. Eller rättare sagt, de ska försöka. De är redlöst berusade. En av dem ramlar i en snödriva. De andra skrattar. Mannen tar sig upp. Han vinglar till. Han ramlar igen. Denna gång skrattas det lite mindre. Men upp ska han. Han snubblar ut på gatan och är en hårsmån från att bli påkörd av en taxibil. Nu kommer två poliser. De tar med sig den berusade mannen. Nu skrattar ingen.

Vi ska inte köpa ut alkohol åt våra ungdomar under jul och nyår. Gott så. Det skriver nog alla under på. Men varför kan vi vuxna själva ligga i en snödriva på ett vackert vintertorg några dagar före jul? Berusa er, skrev den franske poeten Baudelaire, För att inte känna tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll. Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!

Jag håller med Baudelaire. Livet är ganska tuff skit. Inte minst de stunder när lyckan ska frammanas till varje pris bara för att det råkar stå ett visst datum i almanackan. Ju högre krav på lycka, desto mer svåruthärdligt är livet. Man måste nog berusa sig på något sätt. Men med vad?

Malmö. Kl 07.30. Stortorget. Fredagen den 17 december, 2010. Jag drar i från gardinen och tittar ut över torget. Där står en mamma med sin son. Han kan vara kring sju år. Han hoppar och fäktar med armarna framför henne. Jag får för mig att han leker charader och vill att mamman ska gissa. Pojken är helt inne i leken. Han glömmer tidens förfärliga börda. Han är som berusad.

Och då slår det mig att det är ju just det jag gjort flera gånger de senaste veckorna. Lekt charader. Med mina älskade syskonbarn och med min bästis Andreas. Det finns inget bättre. På riktigt. Inget bättre. Så det får bli min naiva julförhoppning. Att vi berusar oss, med charader. Där ingen kommer till skada och där alla kan vara med. Det blir ingen baksmälla och Stortorget i Malmö kommer att förbli som det var den där fredagsmorgonen, en riktigt vacker plats.