Jag får eksem av ordet egentid

Egentid. Jag får eksem av uttrycket egentid. All tid är min egentid, men ibland jobbar jag, ibland är mina barn med mig och ibland viker jag tvätt. All tid är egentid. När barnen sover blir det egentid med Joachim. Jag är i stort sett aldrig ensam men det gör ingenting. Jag handlar på Coop ensam men det är inte riktigt samma sak som att njuta av ensamtid. När jag kommer hem ska Joachim och jag bråka om vem som ska ställa in allt i kylen och till slut är vi så livsmedelsförbittrade att vi drömmer som näring genom slangar direkt in i magen. Detta att behöva egentid, att ha för lite egentid, det är ett lyxproblem.

Ibland när jag sitter vid datorn för att skriva klart en text som skulle varit inlämnad igår och en annan text som skulle varit inlämnad i förrgår och barnen drar i benen och någon stryper någon och Joachim undrar från köket vem som har ställt smöret PÅ FEL STÄLLE i kylskåpet. Då kan jag känna att nu skulle det allt vara skönt att befinna sig på en barnförbjuden ö med kritvit sand dit inga män som inte hittar smöret får komma. Där det är lag på att läsa minst hundra sidor om dagen i en spännande roman, där man sover i en sval bungalow precis där hav möter land. Där skulle jag ligga och ha det så underbart och tröttna efter en timme, eftersom jag inte mår bra när jag inte gör nytta, inte känner mig behövd, inte är saknad. Jag har ju skaffat kille och barn för att det ska vara ett sabla liv och aldrig lugnt. Sådant är livet som jag har valt. 

Och när jag sitter där och önskar att det sa poff poff poff poff och poff och alla försvann inklusive Joachims akvarium, då tänker jag på alla dem som inte har annat än egentid. Egentid dygnet runt. Egentid när de vakar och egentid när de lägger sig på kvällen. Ingen att natta, ingen att föda, ingen att kyssa på munnen efter Ameliakrysset och ingen vill veta var du köpt din tröja. Alla som drömmer om att ha någon att dela sin egentid med. 

Vad händer då med fritidsintressena när vi får barn? Tja, jag anser att fritidsintressen är något man sysslar med i väntan på att man får sina barn. Jag vet inte ens vad ett fritidsintresse är. Golf?

När barnen kommer ”offrar” vi våra fritidsintressen men jag vill veta; när blir barnen ett legitimt fritidsintresse?