”Jag önskade att vi aldrig satt oss på motorcykeln”

Maria, 25: Jag insåg inte hur skadad jag var

Det var en skimrande sommardag för fem år sedan. Maria Wikman Marklund skulle bara följa med sin kompis på motorcykeln. Täckbyxor, jacka, hjälm, lite lagom skyddad, för vad kunde hända?

helskärm

– Jag minns åkturen så väl. Jag satt bak på motorcykeln med ett leende på läpparna. Vilken känsla att susa fram fort! Vi körde en ganska lång bit, men när vi kom i en högerkurva märkte jag att vi började komma över på den motsatta sidan. När vi nådde gräskanten bredvid vägen insåg jag: Satan, nu far vi av vägen.

Nästa minnesbild är när Maria slår i marken. Det blir grönt utanför visiret, motorcykeln tystnar och hon rullar runt i gräset. Sedan bara vaga minnen.

– Min första tanke på olycksplatsen var att jag önskade att vi aldrig satt oss på motorcykeln, jag ville bara hem. Jag insåg inte vilka skador jag hade utan tyckte mest att det var jobbigt vilken röra det blivit med trasig motorcykel och smärta. Men jag tror att min låtsaspappa som är läkare var fullt medveten om vilka men jag skulle komma att leva med.

Maria opererades dagen efter olyckan. Hon hade brutit fotleden och fick tre skruvar insatta, två på ena sidan och en på andra för att hålla allt på plats.

– Jag sov mig igenom dagarna för att slippa ligga och stirra i taket. Nattetid drömde jag om att gå och springa och vissa dagar hade jag så ont att jag inte ens ville vara med på grund av smärtan. Olyckan har fått mig att inse hur lätt ens liv kan förändras och hur lätt man kan skada sig och få men för livet, men även vilken änglavakt jag hade.

– En skruv togs senare ut. Idag har jag två kvar.

Maria är en motortjej som aldrig ger sig – och ett år efter olyckan provade hon att än en gång åka sporthoj med en kompis.

– Det kändes som en nära döden-upplevelse. Kurvor och snabba inbromsningar påminde mig om den dagen vi kraschade. I dag är jag otroligt mycket mer medveten om hur lätt livet kan förändras.

I dag är smärtan en del av hennes nya vardag även om vissa dagar är mycket bättre.

– Oyckan har förändrat mitt liv. Jag kan inte längre göra allt som jag kunde tidigare. Bara att kunna springa på gräs på sommaren har varit ett problem, om ens att springa alls. Jag har försökt hitta lösningar, som att promenera med stavar för att få bättre balans i fotleden och att skaffa ordentliga skor. Det mesta går att göra, bara man tar sig tid och hittar hjälpmedel. Men det blir kanske inte i samma form som före olyckan.

Maria blir allvarlig.

– Se till att du har ordentlig hjälm, ryggskydd och inte kör i shorts eller linne. Även om du själv är en bra förare finns det så många andra förare där ute som inte vet vad de gör.

Caroline Engvall