”Som jag trängtar och trånar efter F!”
Att sju av åtta riksdagspartier numera tycker att jämställdhet är allt från lagom viktigt till livsviktigt är ju ett fall framåt för all del. Men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att väljarna orkar låtsas hela vägen till det där gröna tygbåset.
I förra riksdagsvalet var frågan om jämställdhet lika upptäckbar som Jimmie Åkesson på en Dressmanrea.
Det har smakat mer jämställdhet om det här valet och vore inte körsbäret i denna glassdrink att få in ett parti som siktar mot stjärnorna i fråga om kvinnors löner, föräldraförsäkringen och arbetstiden?
Som jag önskar och längtar och trängtar och trånar efter F! i riksdagen.
Tänk om de kommer in trots alla dessa facebooklänkar som visar att partiets budget är konstig.
Mjo, för om Gudrun får fyra procent och kvalar in i riksdagen så blir hon FINANSMINISTER! Jo, det är sant. Gudrun får absolut oinskränkt budgetansvar och jag lovar, hon kommer sätta allt på spel och riskera statens finanser bara för att genomföra sex timmars arbetsdag.
Var inte rädd för någonting nytt, någonting radikalt (om man med radikalt menar ett jämställdhetsarbete som går lite fortare än 1 km/h)
Det absolut viktigaste på söndag är att vi får in feministerna och ut rasisterna.
Du måste inte rösta på F! men du måste låta bli att rösta på Sverigedemokraterna.
För de är inte Kvinnodemokraterna.
Eller Demokratdemokraterna.