”ALLA andra får ju!”

Uppdaterad 2014-11-17 | Publicerad 2012-01-11

Barnpsykologen: ”Så hanterar du vanligaste barntrotset på rätt sätt”

Hur trotsar ditt/dina barn? Daniel Pernikliski, 36, krönikör och pappa­bloggare på Wendela.se. Med dottern Edith (”Korvas”), 3,5 år: ”Hon kan bråka och gnälla om vad som helst. I går skrek hon hela vägen hem att hon inte ville ha mössan på sig. Jag försökte svara lugnt hundra gånger att jag förstod det, men att man måste ha det när det är kallt. Jag tror att konsekvens är enda sättet att bemöta trots, så att det blir lite bättre nästa gång. Men det brukar vara en klen tröst i stundens hetta.”

”Vill ha!” ”Alla andra får ju!” ”Jag hatar dig!”

Känns det igen?

Stressad vardagskväll i mat­affären – och barnen trampar på alla möjliga nerver.

– I de lägena är det viktigt att du som vuxen sätter blixtlås för munnen, tänk på vilka ord du använder, säger barnpsykologen Hanna Thermaenius.

Barngnäll och trots – enligt en studie gjord av psykologiforskare vid SUNY New Paltz-universitet i New York kan det vara världens mest ­irriterande ljud. Och allra värst är klassikern ”Jag VILL HA!”, enligt en ­nätenkät på Aftonbladet.se.

Medla inte

– Vanligt är att man som förälder går in i argumentation och försöker medla. Men när det gäller trots är det viktigt att den vuxna väljer sina ­strider, och tänker på vilka ord som ­används, säger Hanna Thermaenius.

Att vädja eller lämna utrymme för diskussion eller missförstånd är slöseri, menar hon.

– Då går du själv in på trotsarenan – och dessutom med oschyssta verktyg, för barnen kan inte ­argumentera som du.

Ta ett beslut

När det kommer till klassiker som utbrott i mat- eller leksaks­affären är det viktigt att vara ­konsekvent. Bestäm i förväg att barnet alltid får välja en frukt när ni handlar, eller att man får något på vissa dagar, eller att man aldrig ­köper något extra när man handlar. Oavsett vad så tar du ett beslut, som det sedan är lättare att hänvisa till, menar Hanna Thermaenius.

”Positiv egenskap”

– Trots är helt normalt och det är faktiskt en positiv egenskap i grunden, men att tjata tillbaka som föräldrar ofta gör är väldigt uttröttande. Spara på föräldrakraften och bemöt trotset tydligt en gång – det räcker. Sätt sedan blixtlås på munnen, säger Hanna Thermaenius.

Så hanterar du de 6 vanligaste trotsutbrotten – Hanna Thermaenius tipsar

”Den är MIN!”

Din spontana reaktion är kanske...

Bestraffning (du tar leksaken) eller vädjan/resonerande:”Men tänk när du kommer hem till Kalle, då vill ju låna av hans ­saker...”

I stället kan du...

Hanna: Många föräldrar tänker så ­mycket framåt; hur ska det gå sen om han inte lär sig att dela med sig, men jag tror att det bara handlar om att barnet just då inte vill vara i interaktion – eller att den här ­saken faktiskt är väldigt viktig för barnet. Möt barnet i det, och kompensera det för den andra. Om båda hävdar att saken är ­deras – säg: ”Det finns bara en, nu får A ha den så får B ha den ­sedan.”

”Jag vill HA!”

Din spontana reaktion är kanske...

Att skälla på barnen för att de ber om något eller för att de tjatar. Det är sunt att sträva efter något, det är inte ­problemet.

I stället kan du...

Hanna: Håll dig borta från ”nej, nej, nej –jo okej då du får väl då”. Det gäller att ha ­bestämt sig i förväg, eller direkt ta ställning. Kan du ­tänka dig att barnet kan få den här saken, så säg ja ­direkt. Annars säger du bara ”Jag hör att du gärna vill, men i dag får du inte det.” Sedan är du tyst – skäll inte på dem för att de gnäller. Ignorera tjatet, men bekräfta först att du hör.

”Det är inte rättvist!”

Din spontana reaktion är kanske...

Att tycka barnen är bortskämda – ­eller att gå in i resonemang. Men vi som vuxna vet inte vad barn har för mått på rättvisa.

I stället kan du...

Hanna: Det är viktigt att inte gå in i argumentation, men bekräfta tydligt att du hör vad barnet säger. Prata inte igenom det där och då – barnet är i affekt av det orättvisa beslutet, och i affekt är det svårt både för barn och vuxna att prata. Bekräfta barnets känsla: ”Jag hör att du tycker så”, och red ut i efterhand så att ingen känner sig orättvist behandlad.

”Alla andra får ju!”

Din spontana reaktion är kanske...

Att säga ”det struntar jag i” – och det kan man inte säga om man har ett lite äldre barn, man måste lyssna och förstå.

I stället kan du...

Hanna: Bekräfta dem i att det kan kännas så. Säg ”Jag ska tänka lite, sedan kan vi sätta oss och gå igenom vad du skulle kunna få.” Hjälp barnen att göra en prioriteringslista. För gärna en diskussion med andra föräldrar i klassen om vad man ska ha och inte ha, en gemensam hållning är skönt både för barn och föräldrar att luta sig mot.

”Du bestämmer inte över mig!”

Din spontana reaktion är kanske...

Jo, det gör jag visst!

I stället kan du...

Hanna: Ja, säg just så! Man får självklart aldrig slå eller kränka barnen, men säg ”Jag hör att du tycker så men som vuxen bestämmer jag vissa saker.” Ibland kan du ta ett kliv tillbaka och tänka ”Behöver jag ta den här striden?”. Om du bestämmer dig för att lägga ner måste du göra det direkt. Bestäm din hållning i förväg och stå fast vid den.