Vår dotters ängslan styr oss

Fråga: Jag har två barn som är åtta och sex år. De är så otroligt ängsliga när man ska göra någonting utan dem. Om äldsta tjejen åker till en kompis så måste man lova att inte gå någonstans. Och om jag och deras pappa skulle vilja gå ut en sväng så blir det liv. Vet inte hur man ska komma vidare utan dessa tårar så fort man ska göra något. Vi har också provat att ha med oss ­mobil så att de kan nå oss, det gick bra tills vi missade ett samtal. Vi ringde upp på en gång men det var redan kört för hon hade ringt mormor som var på väg. Är det bara att fortsätta och försöka till det går?

En mamma och pappa som vill ha trygga barn

Nanny Anne-Lie: Att informera sina barn om vad som ska hända är bra, men överinformation kan skapa kontrollproblem. Mobiltelefonernas välde i dag är både på gott och ont. Vid oro och nödfall är det fantastiskt, men som stressfaktor och kontrollinstrument ett gissel. Vad har hon fått sin oro ifrån? Är ni själva noga med att alltid veta exakt vad hon gör och inte gör? Att lillebror hänger på hennes oro blir ju en följd. Prata kring problemet med henne, förklara att ni vill ha en viss spontanitet i vad ni skall göra när hon är borta. Träna er på att inte kartlägga tiden för att tillfredställa henne. Träna på att hon får korta stunder då hon inte vet var ni är. Kan hon hantera att hålla kontakt via mobil är det ett alternativ. Annars är det bättre att hon inte får denna möjlighet till ytterligare kontroll. Överdriven kontroll skapar inte ett tryggare barn utan oftast tvärtom. Prata även med de vuxna i hennes omgivning som blir drabbade. Att de förstår att ni inte försvunnit när hon ringer utan finns i närheten. Blir problemet större måste ni naturligtvis söka riktad hjälp.

aftonbladet.se