Benhård disciplin – eller pizza och tv?

Helena Utter

2000-talets barnuppfostringsmetoder går från den ena extremen till den andra

Tigermamma, curlingförälder – eller supernanny.
Trenderna avlöser varandra inom barnuppfostran.
– Risken med alla metoder är att man slutar tänka själv. Ditt jobb är att lära känna ditt eget barn, säger Helena Harrysson, författare till boken ”Våga vara vuxen”.

De blir ofta flitigt diskuterade – och inte sällan häftigt kritiserade.
En sak är säker: föräldraskap är ett engagerande ämne.
Helena Harrysson, författare och föreläsare med ett förflutet som rektor, kommer i augusti med en ny bok, ”Släpp taget – håll i”.
– Jag är ingen förespråkare för trender. Jag vill inspirera föräldrar att tro på sig själva och vara intresserade av sina barn, istället för att få dem att passa in i en metod, säger Helena Harrysson.

”Alla är unika”

Hon menar de kan vara förvirrande, då många inte känner igen sina telningar i beskrivningarna.
– Då brukar jag säga ”var glad för det!”. Alla är unika och egentligen skulle det behövas en manual för varje barn, säger Helena Harrysson.
Hon har tidigare skarpt kritiserat curlingföräldraskapet. I sin extremvariant innebär den att man behandlar barnen som utvecklingstörda.
– Jag har en son som är utvecklingstörd. Han kommer aldrig kunna kasta sig ut i livet och misslyckas och lyckas, råka ut för kriser och ta sig igenom dem – allt det som barn och särskilt tonåringar behöver få uppleva ett visst mått av, säger Helena Harrysson.

”Man ska hjälpa dem – inte göra dem hjälplösa”

Däremot finns det förstås grader av curling. Att skjutsa eller skjuta till pengar när studielånet nån gång är slut är inga dödssynder.
– Man ska hjälpa barnen – utan att göra dem hjälplösa.
En anledning att hon skrev sin första bok ”Våga vara vuxen” var de hårdare tag som hon noterade började breda ut sig, ungefär samtidigt med nannyprogrammen på tv.
– Jag hade märkt att föräldrar på förskolorna började efterfråga metoder för att ge barnen konsekvenser. Det var utegångsförbud och indraget lördagsgodis. Det gjorde mig så upprörd. Jag tycker nannymetoder är åt helvete!
Bestraffning, menar hon, betyder att man gör barnet till problemet. Och det gör barnen osäkra och rädda.

”Inga barn mår bra”

Straff ingår också i ”Tigermammans” uppfostran. Den amerikanska professorn orsakade ett ramaskri när hon beskrev hur barn kan pushas till framgång.
– Det är fasansfullt och sorgligt att läsa. Då gör man barnen till en del av ens egen karriär. Inga barn mår bra av det i långa loppet, säger Helena Harrysson.
Hon säger att barnet är en fri varelse och förälderns uppgift att hjälpa barnet att hitta sitt liv och sin mening.

Fokus på sitt eget barn

Men så långt som ekonomiprofessorn Bryan Caplan vill hon inte gå.
Han menar att föräldrar kan tagga ned, eftersom deras inflytande över avkomman ändå är så begränsat. Det är gener och individerna egna val som styr.
– Jag är mer tilltalad av hans syn. Men samtidigt kan man behöva vara lite tiger ibland. Vissa barn behöver lite hjälp och lite struktur, men inte alla, säger Helena Harrysson.
Hon tycker att svenska föräldrar av idag är en brokig skara med väldigt olika synsätt.
En sak har dock de flesta gemensamt; fokuset på sitt eget barn.
– På gott och ont. Å ena sidan har vi fått upp ögonen för vilka unika varelser alla barn är. Baksidan är att föräldrar har svårt att se att barnet också måste kunna vara en del av samhället och gruppen.
Finns det något positivt med alla dessa metoder och trender som kommer och går?
– Det gör det absolut – för föräldrar som är någorlunda trygga i sig själva. Då kan man plocka det man vill och kasta resten.