”Jag är bäst på att skriva krönikor”
Publicerad 2011-08-21
Wendelas Malin Wollin släpper krönikesamling
Ett ögonblick...
... Malin Wollin, 32, Aftonbladet-skribent, aktuell med krönikesamlingen "Malin från Skaftnäs".
– Ja, och ett grattis är verkligen på sin plats. Det är ju inte som när andra människor släpper böcker, den här gången är det ju JAG.
Hur kom det här sig?
– Jag tjatade mig till detta. Ett förlag ville ge ut min debutroman. "Jo, det kan ni få, men först får ni ge ut min krönikesamling" sa jag då. "Nej, det säljer inte", sa de. Nähä, tänkte jag och hörde av mig till fem andra förlag. Till slut hamnade jag på Piratförlaget. Och hur bra och lyxigt det var, det förstod jag inte först, för jag är en enkel bonnatös från Småland. Det koketterar jag inte med. Jo, det gör jag.
Varför förtjänar just dina krönikor en bokinramning?
– Jag tycker ju att jag är bäst på att skriva krönikor. Det har blivit 500 krönikor på sex år, och folk engagerar sig i det jag skriver. Det ser jag som ett kvitto på att jag är bra. Men att jag känner så är också ett slags skydd. Det är lätt att bli ihjälbiten av alla mejl-påhopp och kommentarer på nätet. De som håller med mig är de sunda, kloka människorna i det här landet. Min ståndpunkt är: jag är bäst, fuck the rest.
Vad är ditt recept på succé?
– Jag bangar inte för känsliga ämnen, jag är alltid för eller emot, svart eller vit. Som krönikör kan man inte gardera sig med gråzoner eller tramsa runt med "folk får göra som de vill men...". Folk vill läsa en krönikör med en åsikt. Dessutom skriver jag om mina egna brister som människa, mamma och sambo. Jag tror att folk sänker garden, när man själv erkänner att man är en pissig människa ibland.
Vilken typ av krönikor har fått komma in i boken?
– Det är mina roliga, härliga krönikor från Söndags-bilagan och Amelia. Inga "tyckartexter" utan vardagsbetraktelser, hjärta och smärta, köket är skitigt, hjälp vad gör barnen, och så vidare.
Vilken krönika har retat upp folk mest?
– Den gången jag skrev negativt om tv-spelande, det finns inget som gjort folk så förbannade. Och när jag säger folk, så menar jag Joltcole-drickande oskulder. De känner sig säkert lite misslyckade, och så kommer jag och sätter fingret på det. Men jag tycker att det är pubertalt med en 30-årig man som tillbringar helgen framför ett tv-spel. Men! Folk får göra som de vill.
Blir det någon roman sedan då?
– Ja, men den ska jag inte snyta ur näsan, den ska vara fenomenal. Det är alldeles för många skribenter och kändisar som får ge ut böcker som inte håller måttet. Jag vill bli behandlad som vilken romandebutant som helst, inte åka i gräddfilen för att jag är en Aftonbladet-profil.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att Mjällby, där min sambo spelar, håller sig kvar i Allsvenskan. Även om det här pendlandet inte gynnar mig på något jävla vis. Jag står bakom min man - han står ju bakom mig.