"Människor är som böcker och livet är för kort för att hinna läsa de som är dåliga"
Publicerad 2011-08-25
Så fort vi var i lite större sällskap tog han chansen att framställa mig i högst ofördelaktig dager.
För många år sedan hade jag en vän som sannerligen inte var något vidare. Han hade det charmiga draget att så fort vi var i lite större sällskap tog han alltid chansen att föra sig själv lite närmare gruppen genom att framställa mig i högst ofördelaktig dager. Det fanns aldrig något samtalsämne som han inte kunde koppla till någon pinsam anekdot om undertecknad, hur långsökt kopplingen än tycktes vara. Jag minns att man kunde se på honom att han liksom tog sats och bara väntade på första bästa tillfälle. För mig var det därför alltid rätt nervöst och olustigt att umgås med honom. Inte för att historierna var så fruktansvärda, men för att syftet med dem var att det skulle bli jobbigt för mig.
När jag var i tjugoårsåldern såg jag på människor ungefär som på böcker. Jag läste alltid ut de böcker jag påbörjade, även om de plågade livet ur mig, därför att det alltid skulle finnas en chans att de blev bra sen. Vilket resulterade i att jag läste väldigt många dåliga böcker, men också att jag då och då blev positivt överraskad.
För det är i princip omöjligt att omedelbart bilda sig en korrekt uppfattning om en annan människa. Visst är det viktigt med första intrycket och allt det där, men om man är öppen nog att ge någon lite tid märker man ofta att man hade fel i sin första bedömning. De som vid första mötet verkade trista, eller kanske rent av otrevliga och dryga, kanske bara var nervösa och kan mycket väl visa sig vara potentiella vänner för livet. Eller vice versa.
Jag tror fortfarande på många chanser – många sidor i boken om man så vill, men när man är förbi omslaget och inledningen har man oftast ett hum. Och har man tragglat sig igenom, säg en fjärdedel och boken fortfarande är skit, så gör man klokt i att lägga den ifrån sig. Livet är för kort för att läsa dåliga böcker och det finns så många som är bra från början till slut.
Daniel Pernikliski