”Förskolepersonal ska vara fullblodsproffs”
En sextioårig förskollärare ruttnar på att tre pojkar leker i torkskåpet och placerar en fot på dörren. Det spelar ingen roll vad som har föregått händelsen eller hur rågat måttet var, barnen var tre år.
Treåringar som leker i torkskåpet hör till. Det är lag på att treåringar måste leka i torkskåpen. Jag har jobbat på flera förskolor och jag har haft tre egna treåringar och vet detta: om man inte hittar en treåring ska man leta i torkskåpet först för det är alltid där de är.
Man kan tycka att foten på dörren inte var så farlig men vad händer nästa gång? Kan man passera en gräns kan man passera flera.
Förskolepersonal ska behärska sig. Deras jobb är inte att älska våra barn och heller inte att bestraffa våra barn, de ska vara fullblodsproffs. Jag ser hellre att min personliga bankman är ett långfingrat stolpskott än att människorna som ansvarar för mina barn är labila och pratar med nyporna när ingen ser.
Det finns människor som ska visa känslor och som får balla ur till en våt fläck av frustration och ilska. De kallas föräldrar och de har världens svåraste jobb.
Ingen kan göra dig så arg som ditt barn och allt beror på kärleken du känner för detta underverk som driver dig till vansinne.
Barn ska inte bestraffas. Aldrig. Dåligt beteende kan få konsekvenser, absolut.
Men barn ska inte bestraffas och de ska inte tröstas med karameller.
De ska kramas till vett när vi plockat ut dem från torkskåpet och sagt till på skarpen.