”Det är trots allt underhållning och i viss mån, trams”
Malin Wollin: Barnen i Syrien lider inte mindre om vi i Sverige struntar i fotbollen
När Sverige förlorade matchen mot Ukraina såg jag mig omkring i rummet och fastnade med blicken på Joachim. Besviken och uppgiven representerade han miljoner svenskar hemma och på plats i Kiev.
Jag blev också ledsen, det är ju så mycket roligare när det går bra. Men något engagemang på djupet handlar det inte om. ”HEJA SVERIGE!” tänker jag absolut, men när matchen är slut är det glädjen eller sorgen bland de som verkligen bryr sig som jag känner med.
Jag älskar sammanhållningen, det är så himla fint.
I onsdags morse vaknade jag till ”Tankar för dagen” i P1 Morgon. En kvinna pratade om våldet i Syrien och hur slående det är att vi är mer engagerade i Sveriges EM-resultat än dödandet av små barn. Vilken ursnygg högmoralisk svansföring, vilken effektfull smäll på käften på alla som tycker att det är roligt med stora mästerskap.
Jag förstår hennes poäng, den är ju knappast ny, men jag håller inte med henne.
Barnen i Syrien lider inte mindre om vi i Sverige struntar i fotbollen och tänker värdiga tankar om hur för jävligt det är i andra delar av världen. Det ena har inte med det andra att göra. Visst kan man ställa saker mot varandra men till vilken nytta? Hur kan en präst, för det var hon, inte förstå att det är omöjligt för människor i trygga Sverige att ta in det som pågår i Syrien?
Människor måste få ha roligt. Arbetslöshet, skilsmässor, barn som har det jobbigt i skolan, olyckor, pengaproblem och fukt i källaren. Livet måste få vara roligt också! Ska vi ställa in midsommarfirandet eftersom det också är osmakligt med tanke på det fruktansvärda lidande som pågår i resten av världen?
De som avfärdar fotbollen gör det oftast med en eller flera av dessa frågeställningar:
”Hur kul kan det vara att tjugo män jagar en boll?”, ”Finns det verkligen inte viktigare saker här i världen än fotboll?”, samt favoriten: ”Det är ju bara fotboll på TV, vad ska vi andra titta på?”.
Detta i en tid när det finns sjuhundra kanaler, TV on demand samt ett oändligt internet.
Om två veckor är EM över. Livet går vidare, ingen kommer sörja någon längre tid, inte ens fantasterna. Det är trots allt bara underhållning och i viss mån, trams. Men låt människor omkring er ha roligt så länge det håller på.
Och vänta bara. Den 27 juli börjar OS och då blir det riktigt jobbigt.