”Jag är glad att PGD finns”
Publicerad 2011-03-18
Åsa Erlandson ser stor skillnad mellan de som väljer bort en dödlig sjukdom och de som
vill välja kön bara för att det ska passa in i den ”perfekta familjen”
Han har rullstol, svårt att andas och har så svaga muskler att han
måste få hjälp att tvätta och klä sig. Hjärtat har börjat svikta och
det är svårt att andas.
Nej, jag talar inte om en 80–årig man. Utan om en 10–årig pojke med
Duchennes muskeldystrofi, en ovanlig ärftlig sjukdom som inte går att
bota.
Därför är jag glad att PGD finns. Föräldrar som använder den metoden i
Sverige väljer inte kön. De väljer bort en dödlig sjukdom. För det är
så det ska användas och här är det bara tillåtet av medicinska skäl.
Tack och lov. För jag blir mörkrädd när jag läser om föräldrar som
åker utomlands för att välja kön bara för att det ska passa in i deras
fantasi om den perfekta familjen. Då är vi verkligen ute på det
sluttande planet.
Jag är säker på att någon ja till livet–fantast nu börjar oroa sig för
aborter. Men det fina med hur PGD, preimplantatorisk genetisk
diagnostik, får användas i Sverige är att det snarare minskar antalet
aborter eftersom sorteringen sker redan i odlingsskålen, alltså innan
embryot stoppas in i livmodern. Tack vare det slipper de blivande
föräldrarna bli gravida på vanligt sätt och sedan behöva genomgå
traumat att avbryta gång på gång när magen redan börjat växa. Det är
nämligen nästan bara pojkar som drabbas av de obotliga sjukdomarna och
därför vill man sortera ut en flicka.
Kritikerna menar att doktorn inte ska leka Gud men det gör de ju
redan, hela tiden. Och tack och lov för det, annars hade vi till
exempel inte haft hjärtbyten eller blodtransfusioner.
Naturligtvis är det, som alltid, en fråga om gränsdragningar. Många
barn lever bra liv trots sjukdomar och funktionsnedsättningar. Men PGD
berör ett fåtal par varje år som genomgår en noggrann utredning kring
mycket allvarliga, och ovanliga, sjukdomar. Det är inte själviskt och
något helt annat än att välja mellan redan friska barn för att man har
någon slags skruvad köns–hang–up. Hur skulle man kunna vara mot det?
