”Herregud vilka jättebebisar vi skapar”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-03-03
Malin Wollin kastar ut sina barn i verkligheten hela tiden
Det är männens fel!
Puss, puss alla som älskar att hata mig för den manshatare jag faktiskt inte är.
Det är inte männens fel, och inte kvinnornas heller.
Det är ingens fel, men fel blir det.
Herregud vilka jättebebisar vi skapar.
Alltså inte jag, jag kastar ut mina barn i verkligheten hela tiden, det blir så mycket bekvämare för mig så.
Om de blir mer självständiga och bättre rustade för livet som komma skall så är det bara en härlig bonus.
Det är alltså inte jag som lindar in mina barn i bomull utan en herrans massa andra föräldrar som gör allt åt sina barn inklusive torka dem i stjärten tills de är sju.
En brittisk expert säger; ”Idag översvämmas vi av råd om hur man uppfostrar sina barn på rätt sätt. Så det är inte konstigt att föräldrar känner sig osäkra och överkompenserar genom att bli överbeskyddande”
Fel, fel, fel. Sluta skyll på råd hit och dit som vuxna människor borde kunna sålla bland utan att bryta ihop.
Jag säger; Ju fler råd (som dessutom talar emot varandra) desto större anledning att skita i allt vad råd heter.
Tänk ut hur en vettig unge är och försök knåda dem vettiga enligt eget recept.
Jag tänker; Jättemycket kärlek I love you baby hela tiden, tydliga gränser, du kan själv, gör ditt eget mellanmål och gör lite till din lillebror när du ändå håller på och så ännu mer kärlek.
Klart.
Om mina barn krånglar när jag hämtar på fritids går jag ifrån dem och så får de hitta hem själva. Inget pjosk.
En gång ringde en fritidspedagog och undrade var jag var.
”Hon lyssnade inte så jag gick hem, hälsa henne att jag finns här” sa jag och skämdes lite men inte så mycket.
Jag är inte ett dugg rädd för att mina barn ska ta skada i verkligheten.
Då är det värre att vara tjugo och sutta mammas tutte.
Ps. Hon kom hem till slut.