Här är tjejerna som krossar allt

BP-flickorna slog
pojklag med 15–0

De spelar för Brommapojkarna.

Tränaren kallar dem för gubbar.

Men de är tjejer.

Och de slår pojklag på löpande band.

– Okej gubbar, kom igen, ropar tränaren Thomas Kingdahl över konstgräset på Stora Mossens IP.

Snart är Brommapojkarnas flicklag, födda 1998, i full kamp.

– Passa mig, passa mig, ropar mittfältaren Anna Hedensiö och riktar sedan en kraftfull spark mot bollen.

Kämpaglöden är het och närkamperna täta.

Men så är det här också några av Sveriges tuffaste fotbollstjejer.

Killar skrattar – och surar

I en Stockholmscup nyligen utklassade de här nio- och tioåringarna ett jämnårigt pojklag med

15–0.

Och det är inte första gången de slår killar.

– De skrattar när de ser att de ska möta tjejer. Men efteråt ser de ganska sura ut, berättar backen Helena Buhrgard i omklädningsrummet efter träningen.

Det var när tränaren Thomas Kingdahl såg hur hans flicklag slog två år äldre tjejer som han kände att han ville prova en ny utmaning. Nu spelar de i killserien.

– Om vi ville vinna varje match skulle vi fortsätta som förut. Men jag vill att tjejerna ska utvecklas, säger han.

Flickorna själva har antagit utmaningen. De har redan siktet inställt på en proffskarriär.

Marta och Hanna Ljungberg heter förebilderna, två världslirare.

Och de har kommit en bit på den långa vägen.

Hård träning flera gånger i veckan är inget som får Brommaflickorna att backa.

Tränaren gullar inte

– Vi har en bra tränare. Han är bestämd. Annars lär man sig ingenting, säger Agnes Eriksson.

– Han tar oss på allvar, fyller Anna Hedensiö i.

Enligt Thomas Kingdahl ligger nyckeln till framgången i att han inte behandlar flicklaget som just tjejer.

– Många andra gullar med tjejerna. Men det här är det första tjejlag jag tränar och jag vill inte behandla dem annorlunda än andra fotbollsspelare, säger han.