”Helvetet på jorden är julafton på en fredag”
När det blir första advent och Joachim ställer fram ljusstakar och stjärnor utan att städa huset först, varpå jag börjar gorma om att det är sjukt att ställa fram pynt ovanpå stök och smuts, varpå Joachim väser tillbaka att vi har samma bråk varje år, varpå jag gapar att vi har samma bråk varje år, eftersom han beter sig lika stört varje år – ja då är det juuuul!
Om ett par dagar fyller jag år och hur ska vi hinna med det? Kan vi hoppa över i år? Måste jag bli 36? Jag vill inte dö, jag vill bara inte fylla år.
Minns ni när man var barn och föräldrarna sa att 1. De inte brydde sig om sin födelsedag samt 2. De inte ville ha några presenter.
Vad för slags perifer mening har inte livet då? tänkte man, om än med andra ord, och räknade 223 dagar tills nästa bemärkelsedag.
Hur patetiskt är inte livet om man inte hinner fira sin födelsedag denna enda dag per år? Vem tror man att man är om man påstår att man inte hinner? Hos oss inleds det stora kalasracet i slutet av oktober med äldsta barnets födelsedag, sedan fyller min mamma, sedan jag, sedan har vi en ocean av avslutningar, adventskaffen, fler födelsedagar, lucior, nyår och så avslutar vi firarbonanzan med vårt yngsta barns födelsedag.
Det känns som om jag glömmer något.
Visst ja, julen.
När handlar alla människor julklappar? När bakar alla innehavare av vackra bloggar alla sina vackra kakor i sina vackra klänningar med sina vackra barn?
I år är det arbetstagarjul men Joachim flaggade redan i helgen om att det de kommande åren blir tufft. Helvetet på jorden är julafton på en fredag.
Jag minns när jag var ensam. Jag minns när allt jag önskade mig var pojkvän och sammanhang. När jag undrade hur jag skulle få helgen att ta slut.
Nu är hela livet Joachim och barnen och sammanhangssammelsurium. Och här sitter jag med en laptop ovanpå en hög med mina kärlekars byk och raljerar över min tidsbrist.
Ibland känner jag mig som en överkillad katt som mätt och förnöjd ligger på mattan och låter mig strykas över mina mammakattspenar med ett porrigt purr för att plötsligt riva närmaste välgörare över kinden i ett vansinnesdåd som lämnar djupa revor i ansiktet.
Jag har det helt enkelt för bra.
Stackars mig, finns det en hjälplinje?