Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sibylla

”Ingen hör mina kvävda skrik in i kudden”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-21

I den här kärnfamiljen skrias det en hel del. Vi har en fyraåring som försöker bli sedd genom att göra sig extremt hörd. Joachim mullrar ”In på rummet” och ställer äggklockan på två minuter. Det där systemet kommer jag köra i sank så fort Joachim sticker till Spanien.

Så visst hör vi skriet från kärnfamiljen, hela gatan hör det. Men ingen hör mina kvävda skrik in i kudden när jag inser att jag har tagit på mig för mycket. Jag fick ett litet bryt när senaste bebisen var ett par veckor. Jag lovade att inte tacka ja till något utöver mina fasta uppdrag, sedan sket jag i det. Jag skriker i kudden och jag skriker i bilen. Jag är lite sen, får rött lyse, hittar inte vägen, skriker VARFÖR SA JAG JA TILL DETTA.

Jag gör allt och lite till här hemma. Inget som rör pellets men hallå, jag är bara kvinna, förlåt människa.

Vi vill vara moderna kvinnor som jobbar, är snygga, rika, älskade och har bra barnfödarhöfter. Men istället för att vara moderna kvinnor blir vi våra mammor och mormödrar. Det enda som skiljer är att vi har råd att köpa Odd Molly-tröjor som aldrig sitter snyggt. Och sedan kommer vi på att vi inte behöver männen, att vi gör det bättre själva.

Jag har förstått att många kvinnor skulle lämna mannen de en gång älskade om de kunde bibehålla status och hus.

Det är så sorgligt så man kan dö. Så ska vi inte ha det.

Jag älskar hemmafrusysslor. För mig är det hobby, fritid och terapi i ett. Bakar jag bröd så gör jag det för att det är porrigt skönt att borra ner fingrarna i en hemmajäst deg.

I helgen var vi hemma och var sjuka hela familjen. Jag valde att rensa, skura, skrubba och ordna i skåp, hyllor och garderober. Jag mår bra i kropp och själ av att tvaga min egen härd, det är bra för mitt psyke, jag tränger det. Jag orkar inte fundera över varför jag gillar det eller varför Joachim inte njuter av att organisera torrvaror efter storlek i skafferiet.

Jag vill ju göra allt det här. Eller vill jag det, egentligen? Är jag måhända bara ett offer som tror att jag tycker om att feja, jäsa och baka ut? Är jag en lurad kvinna som bara inbillar mig att jag älskar att ha ett vackert städat hem och egenbakad citronpaj? Jag vet inte, och jag har inte tid att ta reda på det.