Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”Obegripligt med bittra vårdnadsgräl om en hund”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-16

Terri Herrera Eriksson skulle däremot försvara kitschkollektionen med sitt eget liv

Terri Herrera Eriksson.

Vad ÄR det med människor och deras hundar?

De senaste åren har hundarna förmänskligats och fått massa spännande behov.

Smaka på följande: Hundfik, hundspa, designade hundbajspåsar, lyxhotell där Fido får en svart lackad goodiebag och egna kex med sitt namn ingraverat, matlagningskurs för hundmat, annan kurs: gör ditt eget hundjulgodis, hundkojor i viktoriansk stil för hundratusen spänn.

Listan på allt vi utsätter våra fyrbenta vänner för kan göras lång.

Vad är det för fel på vanliga jävla promenader? Måste man gå på hundyoga?

Jag håller med min kollega som häromdagen muttrade om att han inte tror på den finansiella krisen så länge det finns en blomstrade marknad för hundhealing och dyra hundsmycken.

Att vårdnaden om voffsingen har seglat upp som en av de vanligaste skilsmässokonflikterna förvånar mig därför inte alls.

Jag har faktiskt flera exempel i bekantskapskretsen på folk som haft bittra vårdnadsgräl om både katter och hundar.

I ett fall slutade det med ett förtvivlat kidnappningsförsök av hunden.

Ett annat par gjorde slut när det visade sig att tjejen bedragit sin respektive i flera månader.

De talar inte med varandra och har inte gjort det på fem år.

De bor numera i två olika städer, men möts ändå på perrongen varje måndag och överlämnar under tystnad labradoren Dolly enligt varannanveckasschemat.

För mig är det hela totalt obegripligt.

Om jag och Olle separerade och om vi - gud förbjude - hade husdjur så skulle han gladeligen få ta dem med sig, oavsett om det var en skäggagam eller en häst.

Det räcker så bra med att ha barnen varannan vecka, jag skulle inte vilja ha något annat levande och krävande på köpet.

Fast alla par har väl något det ska tjafsas om.

Olle skulle gärna få ta både husdjur, porslin och soffan.

Men gud nåde honom om han så bara andades något om min kitschkollektion: Barbarellatavlan, transvestit-Barbien eller det gamla undervisningsskelettet från mammas jobb.

Då skulle han få se på en rättstvist så det bara visslade om det!