”Jättemysko, kvinnan på bilderna ser inte hungrig ut”
Ibland händer det att man ligger och bläddrar i ett magasin och plötsligt får syn på en normal kvinna, på modesidorna. Man hajar till, bläddrar bakåt, det kanske inte är ett modereportage ändå? Jag kanske slumrade till och läser en intervju med en kvinna som bara råkar ha väldigt snygga kläder?
Men, jo, det var visst modesidorna. Och ändå, en vanlig kvinna. Vacker som en dag, naturligtvis, men en normal kropp med kött på.
Så konstigt. Man bläddrar ännu en gång bakåt för att förvissa sig om att detta är ett modereportage för kvinnor som drar större storlekar.
Nej, det är ett modereportage som vilket som. Och samtidigt inte.
Kvinnan på bilderna ser inte hungrig ut.
Jättemysko, tänker man och inser plötsligt hur van man är att se det magra som det självklara.
Modeller med BMI 20, vad kommer härnäst? Flygbilar?
Jag minns när jag var arton år och läste en intervju med Papa Dee’s dåvarande modellflickvän. Hon var lika lång som jag (179 cm) och vägde 63 kilo(det gjorde inte jag).
”Men det är för mycket, jag måste gå ner” sa hon och jag kände mig tjock som en smock.
Tre kilo från undervikt var hon, Papa Dee’s flickvän. Men ner skulle hon.
Vi borde följa Israels exempel och kräva att modellerna som ska sälja kläder inte är döende av svält.
Jag undrar ibland hur det gick med Papa Dee’s flickväns bantning.