”Det måste finnas gränser...”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den eviga kampen om förskolan som ond eller god fortsätter. 

Ska man se det som ett straff att bli lämnad där eller är det bra och rentav utvecklande för barn att komma dit?

Personligen så tror jag inte att barn runt året har något som helst behov av förskola men nu är livet som det är, vi jobbar och förskolan finns där för oss och barnen.

Bra.

Men 55 timmar? Femtiofem!

Så från 7 till 18 då? 

Det måste finnas gränser. Eller?

Ett litet barn som vistas på en stimmig arbetsplats över femtio timmar i veckan. Är det humant? Är det rentav skadligt? 

Kanske, kanske inte.

Men om vi släpper barnfokus och den eviga frågan om förskola för små barn är bra eller anus och riktar lyset mot föräldrarna.

Hur mår man när man har en unge som sover i bilen till dagis och sover i bilen hem? Som bara hinner äta och titta på Bolibompa och sedan är dagen slut och snart är det morgon och sova i bilen till förskolan. 

Är det så enkelt att man inte har något val? 

Kanske, kanske inte.

Kanske behövs det faktiskt en lag om barns arbetstid. Hur många vuxna skulle orka vara på sin arbetsplats i elva timmar utan möjlighet att ta en rast? 

Jag håller med om att det slår mot de som redan har det tufft, de som är ensamma med sina barn. 

Men måste inte barn skyddas? Måste inte kommunen göra allt för att ensamstående föräldrar inte ska behöva pendla långväga till heltidstjänster? Hennes barn är vårt barn.

Jag är glad att jag inte är den som ska försöka genomföra den här förändringen. 

Jag är glad att frågan formulerats.