”Jag står inte UT med Hen och En”
Malin Wollin: Där jag bor säger man Man
Här kommer en intressepil farande, hoppas att den landar rakt i intresseklubbens föreningslokal:
Jag står inte UT med Hen och En.
Wow, vilken chock!
Hen och En fungerar jättebra i norra Sverige, har jag hört.
Här, där jag bor, säger man Man.
Man.
Är det mötets mening att vi alltså ska byta Man mot En?
Så hiskeligt fånigt och menlöst.
Aldrig någonsin har jag tänkt på Man som Man som i Mannen. Man som det patriarkala förtrycket (som för Allan del finns överallt, hela tiden, dygnet runt).
Få saker är väl så fullständigt könlösa som just ordet man. Det är ju i princip genomskinligt.
Ett Man är så skönt att pilla in när man tycker något men inte riktigt vill stå ensam bakom tyckandet. Ett harmlöst litet avståndstagande från det man just sagt eller skrivit. Man.
Detta trösterika lilla Man som är så otroligt användbart och aldrig någonsin har betytt Karl med penis som trampar på kvinnor på sin väg mot herravälde.
En Man är inte en Man, inte ens lite grann.
En En är en En.
Och möjligen en buske.