”Nästa år tänker jag inte vara snäll mot mig själv”
Åsa Erlandson: Det mesas för mycket med livsstilsförändringar
Snart är det nyårsafton och dags att sänka kraven igen. Inte lova för mycket när man står där med champagneglaset i handen och vill förändra sitt liv, så att det riskerar att bli något gjort. Nä, för så fort det gäller livsstilsförändringar börjar det mesas. Man ska lägga ribban på en ”lagom nivå”, ”vara lite snäll mot sig själv” och för allt i världen inte ta i för mycket.
Bah!
Jag vet inte hur det är för er men en sak är säker: Att jag är lika muskulös som en manet just nu beror sannerligen inte på att ribban ligger för högt, utan för lågt. Ja, den ligger så nära golvet att jag snubblar över den de få gånger jag orkar masa mig ur soffan.
Och de där irriterande extrakilona vet jag ju precis hur man jobbar bort – om jag bara tog tag i det. Lade manken till istället för att hålla på och dalta med mig själv:
”Åh, måndag! Första dagen på veckan, då får man unna sig en kanelbulle”.
”Åh, tisdag! Långt kvar till helgen, läge att ta fram några Maryland cookies”.
”Åh, onsdag! Lillördag, findrink på krogen!”
”Åh, söndag. Snart arbetsvecka igen, jag unnar mig...” …att låta det
gå hela varvet runt.
Problemet med de flesta nyårslöften som går åt skogen – börja träna, gå ned i vikt, sluta röka – är inte att man anstränger sig för mycket. Utan att man inte gjorde det alls.
Ändå uppmanas vi hela tiden i reklam, artiklar och av experterna att
vara så himla försiktiga. Inte släppa sargen utan nästan leva precis som förut. Och det är klart, då blir ju livet nästan som förut.
Visst, alla fungerar olika. En del får extra pepp av att gå loss i godispåsen en dag i veckan och lyckas ändå behålla motivationen. Jag klarar inte det. Jag får bara extra kalorier och en mental marsch tillbaka till ruta ett igen. För mig funkar det bara att gå in i rigidläge, porta allt junk och inte ens nudda ofarliga, sockerfria tuggummin om jag vill gå ner i vikt. Och aldrig missa en träning om jag väl bestämt mig för att satsa Då! Då händer det grejer.
Så nästa år tänker jag inte vara ett dugg snäll mot mig själv. Utan tvärtom riktigt, riktigt arg. Målet är att jobba upp så mycket ilska över sakernas tillstånd att jag – äntligen tar tag i det.
Gott nytt år!