”Nej, vi vill inte bli vuxna”

Terri Herrera om vuxnas vurm för ”Twilight”, ”Upp” och Farmville

Fem nya tecken på att 70-talisterna vägrar bli stora:

1. Vuxenrusningen till den animerade ”Upp” från Pixar Studios. En gubbe och en scout som har luftdueller mot hundar går bättre än kritikerrosade filmer som ”Apan” eller ”Brustna Omfamningar”.

2. Twilightfilmen ”New Moon” har premiär på fredag. Det var tänkt som en tonårsfilm, men nu kommer allt fler stories om hur vuxna kvinnor svärmar för vampyren Edward. I onsdags köade 5000 tjejer i London för att få en skymt av honom under en promotionturné. Eller ”tjejer”? Det var förvånansvärt många 30-40-åringar kvinnor som skrek och vinkade när den 23-åriga Robert Pattinson gled fram. Spana förresten in sajten www.twilightmoms.com för vuxna fans.

3. Vuxna människor blir helt uppslukade av Farmville, Viking Clan och Mafia Wars på Facebook. Eller gör chockerande meningslösa test: vilken typ av matta, frisyr eller person i Melodifestivalen de är. Jo, både test och spel ÄR kul – men det finns inte mycket som skiljer vuxna från barn. Barn: spelar Sims och gör tester i KP. Vuxna: spelar Farmville och gör tester på FB.

4. Applikationer – appar – små program man laddar ner till sina pekskärmsmobiler gör succé. Det finns många väldigt bra (trafikinfo till exempel) – och så har vi alla de andra som är bara roliga. Till exempel appar som får telefonen att låta som lasersvärdet i ”Star Wars” när man viftar med den. Eller en liten animerad hamster som upprepar det du säger med heliumröst. Otroligt onödigt och barnsligt, fast urkul under en hel förfest.

5. High-school-musikalserien ”Glee” har i det närmaste skapat hysteri i hemlandet USA. Det har varit jubel från alla läger, från tonåringar till tevekritiker. Ännu värre; efter att ha sett premiäravsnittet i torsdags är jag själv frälst. Att titta på det här välgjorda tramset är ren glädje.

Jäpp, jag tillhör generationen som aldrig slutar handla på H&M:s ungdomsavdelning Divided. Det finns en massa sätt att förhålla sig till detta fenomen. Det ena är att rynka på näsan åt människor som aldrig kan sluta tonårsflamsa. Jag har varit lagd åt det hållet men gjort en kovändning.

70-talisterna var den första generationen på hundratals år som fått det sämre än sina föräldrar. För att klara oss måste vi vara välutbildade entreprenörer, multitalangfulla och jonglera olika tillfälliga jobb och projektanställningar. Vi går in i väggen före 30, känner oss kroniskt stressade och lider av sömnbrist. Man kan säga att vi på ett sätt har blivit vuxna med råge.

Kanske behöver vi just därför mer avkoppling än tidigare generationer? Låt oss i alla fall ha lite kul på resan in i väggen!

Och förresten, om den största anklagelsen mot mig som 70-talist är att jag har roligt så erkänner jag mig gärna skyldig.