Barn konkurrerar inte ut någonting

Malin Wollin

helskärm

En farfar som tar föräldraledigt. Jag älskar det. Det är rätt på så många sätt. Som en grånande barnvänlig reklampelare för femtioplus män överallt.

Min mardröm är att inte bo nära ­mina föräldrar. Eller ännu värre; bo i olika länder. Bara ses en gång om året och då tvinga upp ungarna i mormors knä för att mormor så gärna vill men barnen helst sitter kvar och läser Kalle i bilen.

Mor och farföräldrar ska man ha nära, en lyxig bonus när det är som allra bäst.

Ingen kan ju heller vara så stolt som en farmor eller morfar. Det blir så malligt så att det inte är klokt. Och det är precis så det ska vara.

Och så finns det folk som betackar sig, som tycker att det är fint med barnbarn men inte då eller då eller då och inte för ofta och inte utan mamma och pappa och helst inte på en onsdag.

Vilka är de här människorna? De har haft barn själva, varit föräldrar under många många år och nu är det inte roligt längre.

Nu ska mormor leva livet ja nu ska hon leva livet och i det livet ingår inte uppoffringar med barnvaktshelger och att köpa en våningssäng till gästrummet.

Ingen mormor ställer upp så mycket som min mamma.

Jag är lyckligt lottad. Mamma är mitt i karriären men tar sig ändå tiden att åka med mina döttrar till simhallen två gånger i veckan.

När Joachim spelar bortamatch kommer jag och alla barnen ut med väskor, kassar, ombyten och vällingflaskor. ”HEJ NU KOMMER VI!” Jippie, kan ju inte mamma tänka varje gång. Hon har ju massor att göra.

Jag anser, att om man väljer att skaffa barn så väljer man också att bli en närvarande och engagerad mor- eller farförälder.

Vad är det ni ska göra? Prova vin, vilket skämt, vilket tramsigt påhitt och ursäkt för att träffas och dricka alkohol. Som att ­någon känner skillnad. Om jag blev bjuden till en provning skulle jag byta alla etiketter så att det billigaste skitvinet också blev det med rundast toner och mest ek.

Vad de flesta inte verkar förstå är att barn inte konkurrerar ut någonting alls. Barn går att kombinera med i princip vad som helst, förutom möjligtvis tungt heroinmissbruk.

Alla måste inte tycka att barn är meningen med livet men har man satt ett eller flera till världen har man en skyldighet att känna så. Detta gäller för barn, barnbarn och om du har otur och blir riktigt gammal; barnbarnsbarn.

Tänk att vara 88 år och ha barnbarnsbarn som kommer och äter kola ur en skål i pressglas med lock.

Ljuva framtid.