Titta, de snackar – mest om män
Publicerad 2013-03-28
Enkla testet för svårt för de flesta filmerna
Den hårdkokta polischefen Sara Lund, kaxiga Raša i ”Äta, sova, dö” och de opolerade porträtten i ”Girls”.
Har kvinnorna plötsligt blivit annat än männens bihang på film och i tv?
Vi kollar läget.
En yppig blondin, en elak svärmor eller en matlagande mamma – i skuggan av en stark, rik och modig man.
Stereotypt?
Må hända – men just så här framställs kvinnor ofta på vita duken, år 2013.
Trots att debatten om hur kvinnor skildras i populärkulturen ständigt pågår, trampar film- och tv-skapare nästan alltid i klaveret och reducerar kvinnor till passiva åskådare och vackra attribut.
– Majoriteten av alla filmer handlar fortfarande om mäns relationer till varandra. Och kvinnans enda funktion blir att säkerställa inför publiken att männen inte är homosexuella, säger Anja Hirdman, medieforskare på JMK.
Få håller måttet
Bechdeltestet, som utvecklades under 80-talet, är ett verktyg som används inom filmvärlden för att mäta hur kvinnor porträtteras på vita duken. Kriteriet för ett godkännande är att filmen ska innehålla scener där två namngivna kvinnor för en dialog som INTE handlar om män.
Kan tyckas enkelt.
Men när DN nyligen bechdeltestade 30 populära svenska filmer visade det sig att endast 10 av dessa höll måttet.
Anja Hirdman tror att det är viktigt att få i gång en ordentlig dialog med filmskapare, för att råda bot på den skeva könsfördelningen.
– Vi lever i en kultur där vi cementerat att mannen ska vara hjälten och kvinnan hans bihang. Vi måste börja fundera på om det här verkligen är ett adekvat sätt att berätta en historia på.
”Fruktansvärt”
Roger Wilson, programledare för filmprogrammet Kino i Sveriges radio, håller med och tillägger:
– Många filmskapare kommer från reklambranschen och där är jämställdheten fruktansvärt dålig. Det här ger förstås avtryck på vita duken. Nu har man också bestämt att redan etablerade regissörer ska få automatiskt pengastöd från Filminstitutet, vilket förmodligen kommer att förvärra det hela. Mångfalden krymper.
Men det finns trots allt ljusglimtar i biomörkret.
Roger Wilson nämner ”Apflickorna” från 2011, regisserad av Lisa Aschan, och ”Bitchkram”, 2012, av Andreas Öhman.
– Bägge är bra svenska exempel på filmer där kvinnor har en annan roll än att bara vara uppbackningsfigurer åt män.
Kollar hur kvinnor framställs
Bechdeltestet är ett test som bedömer hur filmer framställer kvinnor. Bechdeltestet härstammar från den tecknade serien ”Dykes to Watch Out For”, från 1985 av amerikanskan Alison Bechdel. För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande krav:
1. Det ska förekomma två namngivna kvinnor.
2. De ska prata med varandra.
3. De ska samtala om något annat än män.
Testet omnämndes i etablerade medier för första gången 2011, då det beskrevs i The New Yorker.
På sajten Bechdeltest.com finns en sammanställning över testade filmer. Besökare kan själv addera testade filmer på sajten.
Jämställt & godkänt
”Girls” – Lena Dunhams tv-‧serie som hyllats och kritiserats för att huvudpersonen är så osnygg – och där kvinnor verkligen skildras på ett mångfacetterat sätt. Går på SVT just nu.
Sara Lund – polis i danska tv-serien ”Brottet”, går på SVT just nu. Huvudpersonen, den buttra Sara Lund, alltid klädd i ‧ylletröja och jeans, beskrivs av Aftonbladets tv-kritiker Martin Söderström ”som en helt unik kvinnoskildring.”
”This is 40” – Omtalad amerikansk film som hade premiär förra helgen. Får full pott på Bechdeltest.com.
”Heartbreak hotel” – svensk film från 2006 av Colin Nutley om två skilda kvinnor (Helena Bergström och Maria Lundqvist) deras liv och vänskap. Bechdel-godkänd enligt DN:s test.
”Rallybrudar” – svensk film från 2008, i regi av Lena Koppel. Handlar om Ulla, veterinärassistent i Torsby, som drömmer om ett liv som rallyförare och om Birgitta som inte vill gifta sig med en tråkmåns. Ulla och Birgitta börjar köra rally tillsammans och förverkligar sina drömmar. Bechdel-godkänd enligt DN:s test.
”En gång i Phuket” – svensk romantisk komedifilm visades på bio 2012, med manus av Peter Magnusson och regi av Staffan Lindberg. Bechdel-godkänd enligt DN:s test.