Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

Det var min mans kropp jag ville ha – inte hans namn

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-16

Terri Herrera Eriksson behöll båda sina namn vid giftermålet

Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

När Laila Bagge gifter sig med Niclas Wahlgren kan det bli så illa att hon blir en Laila Wahlgren. Det låter som en betydligt tråkigare tjej än hon är nu. Laila Wahlgren har en lättskött frisyr, gillar tacos som fredagsmys och gillar att ha på sig vindjacka. Hon jobbar på Försäkringskassan och kör en begagnad Toyota.

Ändå har 72 procent av Aftonbladets läsare röstat för att paret ska heta Wahlgren i efternamn. Jag gissar att folk inte kan tänka sig Niclas Wahlgren som en Niclas Bagge. Det kan inte jag heller. Det är ett namn som förpliktigar, ett namn som kräver en mer excentrisk personlighet än trevliga hej-jag-dubbar-barnfilmer-Niclas.

Det slående är att ingen ens funderar på om paret helt enkelt ska behålla sina respektive efternamn. Ändå är det den trend som är mest på uppåtgående. Av förklarliga skäl.

Själv behöll jag mina efternamn när jag gifte mig. De är inget särskilt. Både Herrera och Eriksson är rätt vanliga i mina respektive hemländer. Men namnen är ändå mina och har varit det hela mitt liv. Varför skulle jag vilja ha min mans fåniga efternamn bara för att jag ville leva med honom? Jag var ute efter hans kropp – inte hans familjenamn.

Dessutom gifte vi oss i Spanien och valde att anamma den spanska traditionen att båda behåller sina efternamn. Det är smart, praktiskt och dessutom slipper man tjafsa om vems släktnamn som är finast, ovanligast eller mest på utdöende.

Så det slutade med tre namn på brevlådan, trots att en del undrade om det inte skulle undergräva familjekänslan.

Det vore bättre med ett namn, så att ni blir mer som en riktig familj.

Riktig familj? Gud vet vad de lägger i det begreppet. Vi har gemensamma banklån, delar förkylningar, har två struttiga ungar, går på föräldramöten och blir osams på Ikea. Precis som alla andra. Familjekänslan sitter inte i namnet utan i hur mycket pasta man kokar ihop.

För övrigt har jag ett annat förslag för de som har svårt att enas om vad de ska heta som äkta makar: gå in på PRV (Patent- och Registreringsveket) och sök på nya efternamnsförslag. När jag kollade upp vad en kompromiss för Bagge och Wahlgren kunde bli dök flera kul namn upp. Till exempel Bragegren, Brixgren och Broddgren. Det kanske vore något?