”Den fria leken är inte särskilt fri”

Läs krönikan av
Daniel Pernikliski

helskärm

Danmarks socialminister Benedikte Kiär förkastar den inhemska förskolepedagogiken som ”djupt föråldrad pedagogik från hippietiden”. En pedagogik som fortfarande för det mesta går ut på fri lek.

Det är svårt det där. Å ena sidan tror jag inte att man behöver bekymra sig så förbannat mycket, om känslan på ett dagis är bra. Är barnen trygga och glada så kan det inte vara någon större fara på taket. Man lär sig så mycket bara av att fungera i en grupp, och det kan sannerligen inte vara skadligt att ha tråkigt ibland, när idéerna sinar.

Å andra sidan vet man ju att den fria leken inte är särskilt fri och gärna förstärker könsstereotyperna. Flickor leker med flickor, pojkar med pojkar och alla fortsätter att odla de intressen de redan har introducerats för.

Det är klart att barnen behöver vägledning av aktiva pedagoger, även under den fria leken. De är en i en fas i livet då de är mottagliga för att lära sig precis hur mycket som helst, och borde naturligtvis inte bromsas i det. Genom strukturerade aktiviteter som ger mer vuxentid har de goda chanser att utvecklas. Jag vet inte hur mycket den danska förskolan skiljer från den svenska, men här tycks det inte råda någon större brist på projektarbeten. På min dotters förskola talas det så mycket om olika teman och projekt att man nästan blir förvånad när man finner barnen upptagna i ”vanlig” lek.

Men det är svårt på individplanet. Efter av- och påklädningar, blöjbyten, luncher, vila, konflikthanteringar och städning, blir det inte mycket tid över för tre fyra personer att låta ett tjugotal små individer fördjupa sig i sina respektive intressen. Då får man allt hosta upp lite kosing till mer personal.

Jag är gärna med och hostar, om jag bara får chansen.