"Jag är så glad att jag lever"

18-åriga Elin var nära att dö av blodpropparna – fick lära sig att gå och tala på nytt.

Läkarens diagnos var en lätt stukning.

Egentligen handlade det om en livsfarlig blodpropp.

Efter upprepade hjärtstillestånd var Emelie Westfält nära att dö. Idag, ett år senare, kämpar hon för att återgå till ett normalt liv.

För några månader sedan kunde artonåriga Emelie Westfält sätta sig på sin älskade häst Hennesy för första gången på ett halvår.

– Det kändes underbart, säger hon.

Ridturen blev kort. Det kommer att ta lång tid innan hon återfått sin forna kroppsstyrka. Och sprutorna och den övriga medicinen får hon leva med resten av livet. Magen är full av stora ärr.

Foten blev blå

Allt började i augusti i fjol. Hon hade börjat äta p-piller för första gången. En morgon när hon vaknade var ena foten svullen och blå. Efter två dagars smärta stod hon inte ut längre utan uppsökte en läkare på närmaste vårdcentral. Diagnosen var avklarad på några minuter. Det var en lätt stukning. Läkaren avfärdade bestämt Emelie Westfälts oro över att det kanske handlade om en blodpropp orsakad av p-pillren, även hennes förvåning över hur man kan stuka foten i sömnen.

Ont i ryggen

Efter en vecka försvann svullnaden i foten. Istället fick hon kraftiga smärtor i ena höften. Därefter övergick problemen till ryggen. Kunde allt bero på ridningen? Kulmen kom i mitten av september. På bussen till skolan kände sig Emelie Westfält yr och svimfärdig. Väl framme i Visby kräktes hon och föll ihop. I ambulansen på väg till sjukhuset kom det första hjärtstilleståndet. Med i bilen fanns pappan som larmats. På Visby lasarett anslöt mamman och Emelies två storebröder. Läkarna kunde snabbt konstatera vad Emelie Westfält hela tiden befarat: det berodde på en blodpropp. Nu höll den på att ta hennes liv. Bägge lungorna var blockerade. Hjärtstillestånden kom slag i slag. På lasarettet hade man varken kompetens eller utrustning att rädda henne. Enda chansen var Karolinska sjukhuset i Stockholm. Men risken var stor att hon skulle dö under transporten.

Man valde att satsa allt på ett kort. Emelie Westfält flögs med helikopter till Stockholm. Under tiden löste proppen upp sig men delar av hjärtat hade slutat fungera. En tolv timmar lång operation väntade. Situationen förvärrades av att hon pumpats full med blodförtunnande medel. Blodförlusten var omfattande och under natten tillfördes 20 liter nytt blod och plasma.

Åtta operationer

Två månader senare vaknade Emelie Westfält upp ur bedövningen. Hon hade genomgått åtta stora operationer i hjärtat och lungorna. Under tiden hade en respirator hållit liv i henne. På Thoraxkliniken konstaterade personalen att man aldrig haft en sjukare patient och hennes familj hade hela tiden svävat mellan hopp och förtvivlan.

– Jag var helt borta men har vaga minnen från och med mitten av november och framåt, säger hon.

Några veckor senare transporterades hon mot läkarnas rekommendationer tillbaka till Visby lasarett Hemlängtan var för stark. Trots att det kändes bra att vara hemma kunde hon bara kommunicera med miner till famljen och kompisarna. Respiratorn och dialysapparaten som renade hennes blod hängde fortfarande med. Vid det laget hade hon vant sig vid hjälp-utrustningen.

Fick komma hem

Julafton var första gången på fyra månader Emelie Westfält fick besöka sitt hem. Nyårsnatten kunde hon återigen krama sin egen kudde under första natten hemma.

– Det kändes fantastiskt, säger hon.

Men hennes liv hade förändrats för alltid. Nu väntade månader och år av rehabilitering. Kroppen var i det närmaste helt förtvinad. Samtidigt som Emelie Westfält undrade varför just hon blivit drabbad försökte hon tänka framåt. Sex timmar varje dag de kommande månaderna tillbringade hon på sjukhusets rehabklinik. I dag är hon fortfarande heltidssjukskriven men närmar sig alltmer ett normalt liv. Trots att Emelie Westfält måste gå om hela andra året på gymnasiet är hon inte bitter.

– Jag tror jag kommer att vara i form till hösten och jag hamnar i min bästa kompis klass så det ordnar sig nog, trots allt, säger hon.

Anmälde läkaren

Däremot är hon rejält förbannad över det som hänt. Enligt henne hade det räckt med ett enkelt blodprov för att konstatera att det handlade om en blodpropp den där dagen i augusti i fjol. Emelie Westfält påpekar att det handlar om miljontals skattepengar förutom det lidande hon själv fått utstå. Nu är läkaren som konstaterade stukningen anmäld till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Och från ryggen på Hennesy ser hon livet annorlunda än förr:

– Jag irriterar mig inte på småsaker längre. Jag tar dagen som den kommer och är glad att jag är vid liv, säger hon.