Ingen stripp – bara tease
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-23
Burlesken är på tapeten
De klär av sig inför publik och låter bröst och rumpa skaka.
Men burlesken vill inte förväxlas med stripp.
– Vi hänger ut våra celluliter och kroppskomplex och säger att vi är dyrkansvärda ändå. Det är en politisk handling, säger Hedvig Marano, i Knicker Kittens.
I nästa vecka äger den första internationella burleskfestivalen rum i Stockholm.
I november har filmen ”Burlesque” amerikansk premiär.
Hösten 2010 våras det för burlesken.
– Jag tror det finns en längtan efter underhållning som inte är enorma produktioner. Går du på Globen och ser Britney Spears är det så lite kontakt, du kan lika gärna se det på tv, säger burlesk-artisten Hedvig Marano, 31.
Svulstig scenshow
Hon beskriver burlesken som en gammaldags, fast väldigt oskyldig, striptease. Dita von Teese gjorde sin variant av burlesken världsberömd, men Hedvig Maranos intresse fanns innan det.
– När jag var liten ville jag vara dragqueen och tyckte att det var taskigt att det inte gick. Jag har alltid varit fascinerad av de här svulstiga scenshowerna, over the top-glamouren och de vansinniga kostymerna. Och att det inte är så superpolerat, säger hon.
Och i mitten av 1990-talet svepte den nya burleskvågen över USA och vidare till Storbritannien.
Hemma i Sverige satt Hedvig Marano och hoppades att den skulle komma hit. Tills det gick upp för henne att hon kunde göra det själv.
Därmed bildades Knicker Kittens.
– Ingen visste riktigt vad det var när vi började för fem år sedan. Nu finns det i alla fall en publik, säger Hedvig Marano.
Humor är viktigt
I genrens barndom på 1800-talet räckte det att uppträda utan korsett under scenkläderna för att väcka uppmärksamhet.
I dag åker allt utom trosorna och tofsarna på bröstvårtorna – så kallade tasslar – av.
– Avtäckandet är en dramatisk gest. Och den är väldigt tacksam, den blir det oväntade, knorren på hela föreställningen, säger Hedvig Marano.
Men ändå vill burleskartisterna dra en tydlig gräns mot ”vanlig” stripp. I burlesken, menar Hedvig Marano, handlar det om att bygga upp en illusion där man ber publiken att stiga in.
– För mig hör ”teasen” till burlesken. Vi bygger upp en värld där en naken arm eller ben får tillbaka sin laddning. Men det ska vara med glimten i ögat, humorn är en väldigt viktig del, säger hon.
”Politisk handling”
Och burlesken vill inte behaga.
– Det finns väl inte en enda person som känner att de passar in i kroppsnormen i dag. Och en av de allra viktigaste grejerna med burlesken är att vi hänger ut celluliterna och kroppskomplexen. Vi vill lära folk att älska sina kroppar. Och även om det inte var min agenda från början, så blir det oundvikligen en politisk handling, säger Hedvig Marano.
Publiken består ofta till större delen av kvinnor.
– Det har hänt att det kommit nån fluktgubbe. Men den som är ute efter sexuell stimulans får rätt tråkigt på våra föreställningar.
”Varför anses stripp fult och burlesk fint?”
Izza Lager, 24, jobbar som strippa på en klubb i Stockholm och håller till viss del med om skillnaden.
– Det vi gör är mer sexuellt, vi smeker oss själva på brösten och så. Burlesk är mer sensuellt, säger Izza Lager.
Däremot ifrågasätter hon varför det ena anses fult, det andra fint. Kanske, menar hon, ligger det i att burlesken anses ha mer stil med glitter och strass.
– Men för oss är det här ett arbete, en show, precis som andra. Och jag tycker inte att jag är ett objekt mer än någon annan, säger Izza Lager.