”Är det inte bra med en lagom dos ångest?”
Malin Wollin om att var fjärde svensk kvinna lider av ångest
Tidigare i dag hörde jag på Ekot om ett antal svenska studenter som måste skriva om en tenta som kommit bort i posten. Inga kopior fanns.
Ekot pratade med en ansvarig som konstaterade att det är då för synd att det ska behöva hända något så hemskt för att man ska ändra rutinerna.
Reportern fortsatte att beskriva det som hänt som ett ”tungt besked” för studenterna.
Jag funderade en stund över om det var ”Lilla Aktuellt” jag lyssnade på eller möjligen något humorprogram men detta var alltså äkta nyheter för vuxna människor.
Enligt en ung kvinnlig student är det fel att de ska behöva lida för att någon annan har gjort fel. Haledusingen.
Känner ni också att det formligen BLÖDER i era medkännande hjärtan när ni hör om dessa studenter som måste skriva om en tenta?
SCB:s årliga undersökning visar att var fjärde svensk kvinna lider av oro och ångest.
Enligt stressforskaren Torbjörn Åkerstedt förväntas kvinnor jobba mer och samtidigt göra mest hemma. Han säger också att ”livet blev jävligare” för kvinnor efter krisen på 90-talet.
Jaha. Jag vet inte om livet i Sverige är så himla jävligt jämfört med många andra länder och med andra länder menar jag alla utom Sverige Norge och Danmark.
Vidare så tror jag att vi överdriver ångestens betydelse. Ja, vi kanske har ångest latent som blossar upp då och då men är inte det också livet?
Är det inte bra med en lagom dos ångest som rensar systemet?
Det är som med huslån och studieskulder och gamla synder och laster: Vi blir aldrig riktigt fria.
Det är bara att tugga i sig och skölja ner ångesten med uppåtjacken som kommer naturligt av en puss i nacken.