Psykologen: ”Sådana här forum fyller en viktig social funktion”

Monica Karlstein

KP-webbens sociala forum läggs ner. Strax före jul nådde sorgebeskedet tusentals barn.

På lovet tog de saken i egna händer och protesterade hos Bonnierförlaget, som förlängde forumets levnadslängd med tre månader.

Men barnen ger inte upp – de behöver sin sajt.

Efter 1 april går de interaktiva forumen i graven om ingen tar över ansvaret.

– Sådana här forum fyller oftast en viktig social funktion. Det finns ett stort behov av att kunna identifiera sig och prata med andra i samma situation och få känna att man inte är ensam. Vi märker till exempel i grupper för barn att en av de största behållningarna är att få träffa varandra, säger Eva Arvidsson, psykolog på BUP i Danderyd.

Varje vecka skrivs cirka 40 000 inlägg i KP:s diskussionsforum som blivit en av landets säkraste digitala platser där barn kan snacka med varandra om skolan, fritidsintressen, föräldrar som bråkar och personliga bekymmer.

Inkörsport till internet

Många har en lika levande identitet på KP-webben som i livet utanför och kompisarna på sajten är några av deras bästa vänner. Med sina "KP-webbisar" delar de allt.

– Det finns ingen 100 procentigt trygg plats på nätet, men KP-webben är en bättre lekplats än många andra sajter. Vi har länge rekommenderat den som en säker inkörsport till internet, säger Mats Andersson från företaget Netscan som kartlägger säkerheten på barn- och ungdomssajter.

När barnen gick på jullov svämmade KP-webben över av ledsna och uppgivna protester. En medlem skriver:

"Det som får mig att må dåligt och att kämpa för att inte gråta är för att jag kommer gå miste om er. Ett folk jag kan lita fullt ut på. Ett folk jag har så mycket minnen med. Ett folk som betytt något otroligt av de senaste åren i mitt liv. Som hjälpt, stöttat och muntrat upp mig när det varit mörkt. Och gjort det ännu gladare, när det redan är ljust."

Namnlista

En namnlista med nästan tusen namn lämnades in och Kamratpostens chefredaktör Lukas Björkman fick ta emot tusen mejl från besvikna barn.

– Det handlar inte främst om pengar utan om att det blivit ett väldigt stort socialt ansvar som jag tror att de inte räknade med från början, och det är väldigt svårt för oss som tidningsredaktion att hantera det, sa Lukas Björkman, chefredaktör på Kamratposten tidigare till Rapport.

Sedan beskedet kom har Mats Andersson tagit emot många samtal från oroliga föräldrar som efterlyser alternativa sajter.

– För många barn är nedläggningen en katastrof. Någonstans kommer barnen att ta vägen i stället och det finns ingen annan lika säker sajt att gå till, säger han.