”Det är synd om människorna”
Malin Wollin: Vi lever la vida loca genom att beställa barnkläder på Ellos istället
Alexander Rozental har skrivit boken Dansa på Deadline om att skjuta upp jobb.
Eller prokrastinering som det heter när man istället för att arbeta kollar vilka idioter som ölnominerar på Facebook så att man vet vilka man ska förakta livet ut.
Någon som känner igen sig? Varför håller man på? Varför gör man så mot sig själv?
Det som Rozental kallar Dansa på deadline skulle jag vilja kalla DÖDSDANSEN PÅ DEN DÖDA LINJEN. För det är så det känns.
Det handlar nämligen inte om lathet eller lättja, om detta är jag övertygad.
Det handlar om en längtan efter det som är farligt på riktigt. Och då menar jag inte tappa sin Iphone i toaletten. Jag var inte med när det begav sig så jag kan tänka mig att det var lätt att hålla sig för skratt när stenen framför grottöppningen glipade och en brunpälsad ram rev aggressivt på stenväggen.
Men jag tror att uppskjutna sysslor är en saknad efter björnen som aldrig kommer.
Problemet med dagens problem är inte att de är för få eller ens för små. Problemet med dagens problem är att de är för påhittade. Farorna är inte reella. Eftersom vår själ och hjärna och hela vår uppenbarelse längtar efter hot som är på riktigt så lever vi la vida loca genom att beställa barnkläder på ellos.se istället för att planera ett möte vi inte ens vill gå på.
Det är synd om människorna.
Ibland när jag är rädd så kommer den där primitiva känslan över mig. Jag fokuserar på faran framför mig och tänker: Om jag bara klarar det här så ska jag vara så BRA sedan. Jag ska ha ett fantastiskt liv, jag ska aldrig klaga och jag ska sköta mig.
Men när björnen gått hem och pappret skickats in är allt som vanligt igen.
Och jag tänker: Jag kanske skulle titta på ett avsnitt av Hem till gården så att det känns som om jag inte kan andas när jag bara har en kvart på mig att göra klart det jag verkligen måste göra?
Åh, hej Cain, du ser extra farlig ut idag.