”Livet är inte en fuckfest med rosé och Ryan Gosling”
Jag bryr mig inte om vad siffrorna säger, man ska INTE vänta med att skaffa barn tills man är lite äldre och mogen.
Herregud, om vi ska gå in på vem som är omogen så kan vi väl kika in på krogen en lördag klockan tre och titta på 35-åringar som har väntat på att bli lite äldre.
Alla ni kissekatter därute: Skaffa barn när andan faller på, mognar gör ni sedan ni fött. Då är det Expedition: Godmorgon verkligheten.
Barn ska skaffas exakt när man har lust och det ska göras med en härlig partner som också väldigt gärna vill ha familj. Lex: Det är bra att önska samma sak.
Och så ska man vara JÄMSTÄLLDA.
Jag har svaret på varför så många par går isär.
Det beror på att många småbarnspappor av 2000-talet har blivit uppfostrade med en mamma som hade dåligt samvete.
Sedan släpps de ut i frihet, hittar en mysig tjej och blir jättekär.
”Låtom oss skaffa en liten bebis så blir vi en familj!”
”Javisst!”
Och sedan kunde det gått bra för vårt imaginära par om det inte var så att också tjejen blivit uppfostrad av en mamma med dåligt samvete.
Hon tänker: ”Vi gör väl saker tillsammans, framtiden är här.”
Han tänker: ”Vi gör saker tillsammans, visst, men oj vad skönt det ändå är när en kvinna sköter det mesta.”
Det är lätt att falla in i gamla uppkörda könsspår och då är det väl inte konstigt att man tröttnar.
Utöver denna kulturkrock könen emellan så misstänker jag att människor i dag har alldeles för höga förväntningar. Livet är inte en fuckfest med Ryan Gosling och rosévin på terrasser. Förälskelser lägger sig, det är det som är poängen med förälskelser.
När du vaknar upp ur ditt rus utan rosé i kroppen med en bebis som skriker mellan tre och sex och vaknar kvart över sex, det är då livets hinderbana blir svår på riktigt. Det är då det blir taggtråd och lervälling.
Jag begriper inte varför man skiljer sig när man har en bebis, bebistiden gills inte. Jag förstår varför den knäcker den bäste men jag förstår inte varför man ger upp inför den. Den går ju över!
Familjen är ett team. Det är så töntigt det jag just skrev men det töntiga är nästan alltid det bästa. Om människor bara kunde se på familjen som ett lag, minnas varför man ville ha barn tillsammans från början.
Jag förstår att man snärjer in sig, att man går på knäna, att man bara vill ge upp.
Men välkommen till livet.
Det blir bättre.
Wollins Wärsta
Är det bara jag eller har folk blivit galna i påsken? Sedan när bryr vi oss, utöver ett par målade ägg och lite must? När blev det ”Hurra det är Dymmelonsdagen”!?
Wollins Wow!
11-åringens bidrag har hyllats i en tävling med världens främsta ekonomiexperter. Lille Jurre Hermans verkar ha lösningen på eurokrisen och bevisar således det vi redan visste: att farbröder som ”kan pengar” bara ljuger.