”Det finns inga lyckliga horor”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-17
Maria prostituerade sig i 20 år
Maria sålde sin kropp till okända män i över 20 år.
Hennes år på Stockholms gator har lärt henne att det inte finns några lyckliga horor.
– Det är som vilket missbruk som helst, säger hon.
Maria började prostituera sig redan som tonåring. Det var långt innan datorernas tid och hon sålde sig själv i olika gathörn i Stockholm.
I dag är Maria en medelålders kvinna med ett helt vanligt jobb. Men vad hon varit med om på gatan kommer hon aldrig att glömma. Hon jämställer att sälja sin kropp med att sälja sin själ – och något sådant kan ingen gå oberörd igenom.
Säljer sex på natten
Häromdagen kom en rapport från Ungdomsstyrelsen. Den visar att nästan två procent av alla mellan 16 och 25 år någon gång sålt sex.
Vanligast är att kontakterna sker via internet.
Som för Angelica.
I tisdagens Aftonbladet berättade 22-åringen hur hon studerar på juristlinjen på dagen – och säljer sex på natten.
Även om Angelica inte rekommenderar sin livsstil till andra eller vill att någon i hennes familj ska veta hur hon drygar ut sitt studiebidrag, så menar hon att hon valt själv och att hon gillar pengarna.
Som ett missbruk
Men Maria vill varna – inte bara Angelica – utan alla unga tjejer och killar som kanske överväger att "testa på", att "tjäna lite extra pengar".
Hon jämför prostitution med missbruk.
– Du blir beroende av de snabba pengarna och för att få dem missbrukar man sin kropp och sin själ. När man är inne i det är det lätt att intala sig att det är okej, att man inte tar skada av det, men jag har träffat så många prostituerade att jag vet vad det gör med en, säger hon.
Inte tryggare framför datorn
Maria sålde sig på gatan. I dag är det vanligast att de som prostituerar sig sköter det via datorn.
– Det finns en myt att gatuprostituerade får värre kunder och är mer utsatta, och att man är mer skyddad framför datorn. Men det stämmer inte. Jag har också haft en massa kändisar och folk från toppskiktet som kunder, trots att jag gick på gatan.
Precis som Angelica säger Maria att hon aldrig direkt var rädd när hon sålde sig. Hon har aldrig blivit fysiskt misshandlad, aldrig fått en kniv mot strupen.
– Men jag kände alltid obehag och olust. Man formar ju sig själv efter kunden, man är till lags och gör det han vill. Och det är sällan några trevliga prickar som köper sex. Att som Angelica jämföra kunderna med krogragg är helt fel. De kunder man har är inte de man skulle välja på krogen och se saker man gör i sängen är inte sådant man skulle göra i sitt normala liv, säger Maria.
Finns det lyckliga horor eller är det bara en myt?
– Det är en ren myt. Jag har träffat hundratals prostituerade och skulle de kunna välja så skulle ingen av dem välja att sälja sig. Men så länge kicken är starkare än ångesten så fortsätter de.
Varför börjar de då?
– Många av de som prostituerar sig har någon gång utsatts för sexuella övergrepp, men det finns fler skäl än så. För mig var det en kombination av en dålig uppväxt och ett behov av pengar. Det som är genomgående för de flesta tror jag är någon slags störning och en avsaknad av egenvärde. Jag tror även att många av de som prostituerar sig har ett bi-missbruk. Det behöver inte vara droger, det kan vara sex, shopping eller vad som helst.
22-åriga Angelica sa till Aftonbladet att det vore förödande för henne om hennes familj och vänner skulle få reda på vad hon livnär sig på.
Något som Maria menar visar exakt vilken motsägelse myten om den lyckliga horan är.
– Alla går vi in i olika roller, kanske på jobbet eller hemma. Men att inte kunna stå för den andra rollen, att skämmas för den, det tär på en som människa.
– Att bära en sådan här hemlighet ensam genom livet, oavsett om du sålt dig själv tio gånger eller tio år, är svårt. Själen är så pass trasig att man ofta behöver hjälp utifrån för att läka den.
Abstinens efteråt
Maria slutade att sälja sig för några år sedan. Precis som med vilket missbruk som helst kände hon en slags abstinens efteråt, en saknad efter pengarna.
– Men att slippa äcklet man kände var värt allt. Jag vill säga åt Angelica att lägga av. Och till alla andra vill jag säga att hur mycket man än intalar sig att det är okej, så kommer en dag ångesten att ta överhand.