Därför vill hon ge dig ett barn

Anna, 28, blev själv gravid med insemination – nu vill hon hjälpa andra

I Sverige råder det stor brist på både sperma- och äggdonatorer.

Köerna är årslånga och barnlängtan stor.

Aftonbladet har träffat två donatorer för att få reda på varför de vill hjälpa andra att få barn.

Anna Malmquist, 28, ska snart genomföra sin första äggdonation. Hon är själv mamma till två barn som kommit till genom en spermadonation.

– Det går inte en dag utan att jag tittar på mina barn med tacksamhet för donatorn. Jag vill göra detsamma för någon annan barnlös.

Det är vanligt att de som donerar ägg själva har erfarenhet av barnlöshet. Antingen själva eller i sin närhet. För Anna har tankarna på äggdonation funnits där ända sedan första sonen föddes för fyra år sedan.

Brist på donatorer

För ett år sedan tog Anna kontakt med sjukvården och gjorde de första infektionsproverna. Nu i nästa ägglossning är det dags. Då börjar hormonbehandlingen med dagliga sprutor under två veckor och efter det görs äggplockningen på sjukhus.

Om man jämför med spermadonation är äggdonationen en ganska långdragen och besvärlig process, men Anna är inte orolig.

– Man blir så väl mottagen som donator, eftersom det finns en sådan brist. Sen sätter jag ju inte lika mycket på spel som mammorna som får äggen. Visar det sig att jag inte mår bra av hormonbehandlingen så avbryter jag bara. Jag investerar inte alla mina känslor och framtidshopp i det här.

Anna tycker inte att det är problematiskt att hon blir genetisk mamma till okända barn.

– Jag tycker det är viktigt att skilja på förälder och donator. Mina barn har ingen pappa, de har en donator. Om man inte lägger in så mycket i donatorskapet så behöver det inte vara så märkvärdigt. Precis som en blodgivare så gör man något för att hjälpa andra människor.

Inte full anonymitet i Sverige

I Sverige har barn som tillkommit via sperma- eller äggdonation rätt att få reda på vem donatorn är.

Anna, vars barn har en helt anonym donator från Danmark, tycker inte att det finns några rätt eller fel när det gäller anonymitet. När hon och hennes dåvarande fru skaffade sitt första barn fanns inga alternativ i Sverige. Och när det var dags för andra barnet ville de ha samma förutsättningar för honom. Annas barn kommer aldrig kunna leta upp sin genetiska pappa.

– Det kändes rätt då, men egentligen får mina barn svara på om det var ett klokt beslut eller inte. Jag tror att en anonym donator gör att man inte går en hel barndom och skapar sig en bild av en person som man sedan kan söka upp. Det blir mindre fantasier och mindre risk att bli besviken.

Att barnen som blir till av Annas ägg senare i livet har rätt att söka upp henne ser hon inte som något problem. Men hon skulle också kunna tänka sig att donera helt anonymt, om det vore tillåtet.

För sträng lagstiftning

Om processen går bra och Anna inte mår dåligt av hormonbehandlingen så donerar hon gärna ägg igen. Hon tycker att lagstiftningen i Sverige är för sträng och tycker att surrogatmödraskap också borde vara tillåtet. Så att även manliga par kan få barn. Hon hade själv kunnat tänka sig att ställa upp.

– Fast då får det vara i rätt tid i livet. Just nu är jag ensamstående med två barn och skulle inte orka med en graviditet.

Experten varnar: ”Ni riskerar att hamna i en vårdnadstvist”

Marie Klinta är enhetschef och barnmorska på Fertilitetsenheten på Karolinska. Hon påpekar att det finns flera nackdelar med att inte gå via sjukvården.

– Donatorn har inte genomgått någon utredning. Man riskerar att hamna i en vårdnadstvist och egen insemination ger heller inte ett lika bra resultat.

På fertilitetskliniker testas sperma- och äggdonatorerna för infektionssjukdomar och donatorn genomgår en psykosocial undersökning för att bedöma lämpligheten. Skälet till donationen utreds också.

– Syftet är inte att man som donator ska ge upphov till en massa barn, för att man själv genetiskt vill reproducera sig. Man får ge upphov till barn i max sex familjer och det ska vara av rent osjälviska skäl, säger Marie Klinta.