”Äkta lycka är att ligga i bräckt vatten och vara fet”
Malin Wollin: Det finns äkta lycka och så finns det ful-lycka
Om jag bara får en kille så kommer jag vara nöjd sen tänkte jag som ung och trängtande.
Jag fick en kille men så särskilt nöjd blev jag inte, det vet alla män som någonsin haft ett förhållande. Nämen oj, en negativ generalisering i kvinnornas riktning, hjärnan exploderade just på alla de som älskar att hata mig för den manshatare jag (inte) är.
Men vad är lycka och vad är nöjd?
Män kanske inte vet om att de är väldigt lyckliga i en relation men när den relationen tar slut blir de desto olyckligare och inser i tolfte timmen hur bra de hade det.
Den svenska sommaren är den bästa dagen på hela året läste jag på Facebook och det är ju roligt och dråpligt (och sant) men jag tror att vi hittar svaret på vår relativt konstanta lyckokänsla i just detta:
Ständig tillgång urholkar värdet på allt i allmänhet och värdet på vädret i synnerhet.
Tänk så glada vi blir för så lite i det här landet. Det kan vara elva minus i snålblåst men så hittar vi en stilla plats mot en carport och slår oss ner med en kaffekopp och är nöjda. Hur kan man vara nöjd med så himla pyttelite? Det är vår smala lycka, den där carporten, den där stunden när man blundar mot strålarna och låtsas att man är tillbaka på det där vinghotellet på Gran Canaria.
Som en strandad val ligger jag på en grund plats en bit ut i Kalmarsund. Vi är halvvägs in i juli 2008 och jag är helvägs in i min tredje graviditet. I denna stund är jag rätt och slätt genomlycklig. Jag minns att jag tänkte: Nu är jag SÅ LYCKLIG. Och det hade väldigt lite att göra med utseende (jag var fet och vattensamlad), att jag var aktiv (jag låg still som en strandad och oknuffad val) eller relationen (Joachim spelade match).
Det finns äkta lycka och så finns det ful-lycka. Äkta lycka är att ligga i bräckt vatten och vara fet. Ful-lycka är att buda på Tradera, se ett nytt avsnitt av ”Brottet” eller att äta godis (eller min personliga favorit: allt det samtidigt).
Det mesta är så flyktigt, ingen kommer minnas en tv-serie när de summerar livet.
Men om jag lever tills jag blir hundra kommer jag alltid minnas den dagen i juli då jag bredde ut mig i sundet och var så fet att jag förvandlade ett hav till en pöl.
Tänk om vår lycka ändå kunde mötas, om alla fick som de ville. Alla män var lyckliga i sina fruars drömhus med så många barn som frun vill ha och hela dagarna gick han omkring och tyckte att han var snygg och tjänade massor av flis på sitt jobb som han också älskade.
Äh, vi får väl nöja oss med att vara lagom nöjda och lagom lyckliga med våra godispåsar i våra radhus.
Aftonbladets