Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Edit, Edgar

”Varför vill du veta om jag har sex eller inte?”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-11

Läsarna om hur de blivit bemötta av arbetsgivare

Många arbetsgivare vill inte anställa småbarnsföräldrar.

Både mammor och pappor ratas, visar en undersökning gjord av SCB på uppdrag av TCO.

Andra företag välkomnar att unga anställda skaffar barn.

Här är läsarnas berättelser:

Jag har sökt över 100 jobb sen jag blev gravid för ett och ett halvt år sedan, utan att få komma på en enda intervju. Jag är 34 år har en lång meritlista inom flera olika yrkesområden, men ännu ingen erfarenhet inom det område jag utbildats (miljövetenskap), då jag utexaminerades förra året. Eftersom jag verkligen vill börja jobba har jag förbehållslöst sökt alla sorters arbeten, men ännu inte fått napp någonstans.

Johanna

Jag är en tvillingmamma som fick reda på att jag var gravid ett par veckor efter att jag hade påbörjat min nya anställning hos en ny arbetsgivare.

Men graviditetsbeskedet togs emot enbart positivt av mina chefer, även fast det i praktiken innebar att jag bara skulle hinna jobba knappt ett halvår innan föräldraledigheten – och med en hel del avvikelser i form av läkarbesök m.m. under arbetstiden.

Mina chefer och även företaget i allmänhet har varit väldigt positiva och tillmötesgående – såväl innan som under föräldraledigheten – och även nu sedan jag börjat arbeta deltid har de varit mycket flexibla i fråga om arbetstider och överenskommelser.

Även information och utvecklings-/lönesamtal har fungerat väl.

Kanske kan det bero på att det är ett "ungt" företag med låg medelålder, och med förhållandevis ganska många män & kvinnor i barnafödande/föräldraledig ålder.

Therese

När jag var på anställningsintervju frågade chefen om jag planerade barn. Jag var rätt irriterad över frågan, som jag inte tycker hör hemma på en anställningsintervju, men svarade som läget var då: Förr eller senare, men inte just nu.

Chefen förklarade då att hon (märk väl att det är en kvinnlig chef) inte har några problem med föräldraledighet och att hon har anställda som varit hemma och fått barn efter barn och vart föräldralediga i flera år.

Jag fick tjänsten och bara några månader senare blev jag gravid. Det var planerat, men väldigt spontant (så jag ljög inte för chefen på intervjun). När jag berättade för min chef i juli blev hon jätteglad! Hon gratulerade flera gånger och skickade mail senare på eftermiddagen där hon gratulerade igen :)

Jag har varit mammaledig i två omgångar, men nu längtar jag tills jag börjar jobba igen i september. Inte så konstigt kanske när man har en bra chef?

Jessica

Jag är en ensamstående mamma på drygt 40 år som flyttade till Småland för några år sen. Jag var utbildad undersköterska med lång erfarenhet i yrket. När jag sökte jobb så fick jag reda på att det gick inte att söka enbart dagtid och kommunen hade bara barnomsorg måndag- fredag mellan 600-1900. Vilket gjorde att jag fick inte något jobb då jag inte kunde hitta privat barnvakt. Facket sa till mej ”kan du inte jobba kvällar och helger så kan du glömma vården”.

Jag har nu gått arbetslös i flera år och har knappa medel att leva på. Arbetsförmedlingen har bett mig att söka mig till storstäder, vilket innebär flytt och byte av skola för min dotter. Har fått rådet av visa bemanningspooler att skaffa mig en karl eller be grannen att vara barnvakt annars hamnar jag sist i kön. Politikerna jag pratat med anser att det inte är kommunens ansvar utan menar att det är företagen som skall ordna med egen barnomsorg för sina anställda.

Jag är i dag ruinerad och har hört att många ensamstående i denna kommun hamnar på socialen och får leva på ekonomiskt bistånd. Är detta rättvist, att knuffa undan oss och sedan ska vi straffas och be om ekonomisk hjälp? Vad lever vi i för samhälle? I dag har jag fått timjobb inom vården i min hemkommun i Östergötland där man tar hänsyn till ensamstående men får det vara sådan skillnad på kommuner?

Sviken Mor

Jag var en gång på en intervju och arbetsgivaren frågade om jag har barn - vad det nu har med saken att göra?

Jag svarade nej (jag kan inte få barn tyvärr men det sa jag inte till honom).

Han frågade då om jag tänker skaffa barn? Då frågade jag varför han ville veta om jag har sex eller inte?

Svaret jag fick var följande: ”Ja, du vet ju att småbarnsföräldrar kan man ju inte anställa för dom är ju ofta hemma med sjukt barn”.

Jag höll på att ramla av stolen!

Då frågade jag honom om han själv har barn. Han svarade ja.

Jag reste mig då upp och sa på vägen ut: ”Vilken tur att du har en fru som sköter om barn och tar hand om hemmet. Skulle du själv vilja att hon blev bemött på samma sätt jag av dig?”

Sedan fick jag höra av en som redan arbetar där att det var flera kvinnor som hade gjort som jag, rest sig upp och gått därifrån.

Pia

Wendela.se