”Är problemet att servitrisen är där – eller att männen går dit och gör av med pengar?”

Daniel Pernikliski om svartsjuka och omvända metoder

helskärm

Allt utöver den vanliga lilla dosen av svartsjuka är direkt skadligt, för en själv och för förhållandet. Den ”vanliga lilla dosen” är den där som dyker upp hos alla människor ibland (med undantag för de som aldrig för en sekund tvivlar på sig själva), men som man slår undan som ogrundade fantasier och låter bli att agera på. Då är svartsjukan inget problem och lika förgänglig som en nysning.

I samma sekund som man hänger kvar vid känslan och agerar på den blir den så mycket svårare att hantera. Från noll till hundra har man skapat en demon av sina egna fantasier. Att sedan konfrontera sin partner med fantasierna och kontinuerligt bråka om någonting som aldrig har hänt, är det säkraste sättet att bli lämnad på.

De som lider av grav svartsjuka brukar långsamt kväva sina partners genom att aldrig unna dem umgänge med andra, utan total insyn. Om man helt isolerar sin partner från omvärlden så försvinner ju risken att den skulle kunna träffa någon annan, vilket i sin tur skulle kunna leda till otrohet. Smart.

Några som kör en omvänd metod, att försöka göra omvärlden mindre lockande, är en samling fruar i Italien, som har gjort en protestlista för att få bort den förföriska servitrisen från den lokala baren. Fruarnas makar tillbringar för mycket tid där vilket också blir dyrt eftersom de lämnar så mycket i dricks.

Det kan ju förstås diskuteras om det är lämpligt att hon dansar för dem och visar sina underkläder, men det är en annan fråga. Det som är intressant är fruarnas metod och vad som är det verkliga problemet. Är problemet att servitrisen är där eller att deras män går dit och gör av med pengar?
 

Hur nyskapande metoden än är, känns det lite som att försöka få någon att banta genom att förbjuda snabbköpet att sälja godis.