”Jag gör vad som helst för att slippa barnaffärer”
Second hand är billigare och bättre för miljön. Men det är inte min högsta prio.
Jag älskar begagnat eftersom jag hatar barnbutiker.
Faktum är att jag gör nästan vad som helst för att slippa gå in i dem, för varje gång jag försöker slutar det med ”Falling Down”.
Hos mig, eller hos någon annan.
Som sist, inne på en av de stora kedjornas barnavdelning.
I ett hörn sitter en tweenie och storgråter eftersom ”allt är fult”.
Mittemot sitter hennes mamma och gråter snart hon också.
En barnvagn som försiktigt försöker kryssa mellan klädhängarna river ner en årsförbrukning kalsonger som landar på klädhögarna som redan ligger på golvet. Barnvagnen kör fast.
Själv försöker jag snabbt snabbt snabbt hitta regnkläder i rätt storlek innan bebis tröttnar och vill upp och ”gå”, men varje gång jag lyfter blicken för att hitta någon att fråga springer personalen och gömmer sig.
Till slut ställer jag mig och lurpassar vid dörren märkt ”Personal” och hugger en tjej som tittar på mig som om jag inte vore klok: ”Regnkläder? I april! Alltså, nu säljer vi sommarkollektionen men kolla i den där restlådan, där kanske du hittar något”.
För mig är barnbutiker inte någon härligt inspirerande miljö.
För mig är de en krigszon och varje gång jag hamnar på en babyblogg med matchande klädtips fascineras jag över mammornas tålamod och vilja av pansar. Det är vad som krävs för att gå in i en barnklädesaffär.
Plus en välfylld plånbok, för en jacka som är urvuxen om ett par månader kostar lika mycket som min egen. Säljaren förklarar att det är en skaljacka med tejpade sömmar och massor av TEKNOLOGI och det vore väl okej om babyn skulle bestiga Mount Everest i vår men nu ska hon inte det. Hon ska sitta och peta i en sandlåda.
Ibland utspelas rena Monty Python–scenerna i butikerna som när en mamma inne på ett överfullt H&M spände ögonen i sitt gallskrikande blöjbarn med orden: ”Snälla Leia, vill du ha den svarta eller rosa skinnjackan? Du måste kommunicera med mig!”.
Som ren självbevarelsedrift har jag byggt upp ett helt nätverk som bara går ut på att slippa babyshoppa: Lånbyta kläder med grannarna, ärva från den ett år äldre kusinen och handla i den undanskymda second hand–affären som ingen hittar till.
Våra urvuxna grejer går direkt till Stadsmissionen för det finns bara en sak som är värre än barnbutiker: Blocketpuckon. Ni vet de där som läser din annons (”Blå barnvagn, Emmaljunga –06, i bra skick 2000 kronor”) och mejlfrågar: ”Vilken färg är det? Vad kostar den?” och som efter fem följdfrågor till bokar en tid då du ska vara hemma och visa den. Men aldrig dyker upp.